Mellan Haparanda och Ystad for han runt i jobbet, Torsten Johansson. Ett helt liv har han arbetat med plåtslageri.
När familjeredaktionen ringer Torsten Johansson inför 90-årsdagen på tisdag, den 19 juli, säger han att han är så gammal att han inte har nåt särskilt intressant att säga.
-- Men jag klarar mig skapligt och man får vara nöjd med det, tillägger han.
Men inte kan man påstå att det inte finns något att berätta, hör här: Torsten Allan Johansson föddes och växte upp i Tistorp utanför Vadstena. Efter skolgången hjälpte han såväl fadern på gården som andra av traktens bönder.
1934 började han som lärling på kopparslageriet i Ödeshög, där han arbetade till 1938. Då fick han anställning som plåtslagare på ASJ i Linköping och några år senare, 1942, började han på CVM i Malmslätt. Året därpå gifte han sig med Sonja (född Ulvan). Paret fick fyra barn, två flickor och två pojkar.
Med sin bror Ingemar Johansson startade han 1952 Torings Plåtslageri. Han fortsatte inom företaget när det sålts till Jarnborgs Isolerings AB (1958) och där blev Torsten så småningom arbetsledare med hela Sverige som arbetsområde:
-- Genom jobbet har jag har sett mycket av Sverige under årens lopp, säger han, jag har rest mellan Haparanda i norr och Ystad i söder.
Tillsammans med sönerna Sune och Tony startade han företaget Joba Plåt Isolerings AB och där var han verksam till pensioneringen 1980.
När jag frågar om det inte var svårt att jobba ihop med sina barn skrattar han.
-- Nej du, dom är så snälla pojkar Ja, det är flickorna med, förresten.
Pojkarna fortsätter uppenbarligen att vara snälla, för de har ordnat med ett litet kalas på bemärkelsedagen, berättar Torsten, som kommer att fira den tillsammans med sina närmaste.