Ganska användbara ord när man som Sabine började arbeta som undersköterska på Universitetssjukhuset.
För fem år sedan kom Sabine Richtel och hennes familj till Linköping från Tyskland. Sabine, som arbetat som sjuksköterska först i hemstaden Berlin och sedan i Bayern, började på avdelning som undersköterska.
-- Jag gick bredvid en undersköterska som heter Leif. Vi pratade lite på svenska, lite på engelska, lite på tyska men mest med kroppsspråket. Så lärde jag mig en del om hur den svenska sjukvården fungerar.
I Tyskland arbetar numera inga undersköterskor eller sjukvårdsbiträden på sjukhusen. Det finns endast sjuksköterskor på avdelningarna. Det är både fördelar och nackdelar med det systemet, anser Sabine.
-- I Tyskland får vi sjuksköterskor mer kontakt med patienterna, men här i Sverige har sjuksköterskor mer ansvar och bättre status.
Familjen Richtel bodde i södra Tyskland när de en dag bestämde sig för att göra något nytt i livet. Maken hade som barn bott några år i Sverige och kunde svenska. Han fick arbete som neurokirurg i Linköping och Sabine och de två sönerna flyttade med honom.
-- Det är lite sorgligt att flytta, men vad bra att vi gjorde det! Hade jag sagt nej hade jag ångrat mig.
Hemma är visserligen fortfarande Berlin, men det är också Linköping. Hemma, det är där man mår bra, säger Sabine.
40-årsdagen, 27 december, ska hon i alla fall fira hemma hos mamma i Berlin. Då blir det nog en fest, gissar Sabine. Omgivningen har varit väldigt hemlighetsfull, så hon kan bara ana vad som är på gång.
Sabine pratar snabbt och lätt. Den som sitter och letar efter tysk brytning får ha öronen på skaft. Innan hon började arbetat som sjuksköterska i Sverige gick hon en kurs i sjukvårdssvenska. Eller rättare sagt skulle gå en kurs, hon slutade för att börja jobba istället. Språkgeni?
-- Nej, men pratglad! Jag ville inte ha några tysta månader i det nya landet. Jag ville inte stå två steg bakom min man och låta honom föra min talan.
Sedan några år tillbaka arbetar Sabine som sjuksköterska och sektionsledare inom neurologi och vi hittar henne på neuroavdelningen nästan högst upp i Universitetssjukhusets huvudblock.
-- Varje sjuksköterska har ansvar för en diagnosgrupp, och jag har ansvar för patienter med Parkinsons sjukdom. I dag finns fler behandlingsmetoder som gör att många kan få bra hjälp. Som sektionsledare arbetar jag också med att personalen ska få rätt utbildning.
-- Det har alltid varit fler sjuksköterskor som velat jobba med intensivvård, operation, hjärtsjukvård... Men nu står det sköterskor i kö för att få jobba här, det händer mycket spännande inom neurologin.
Just nu hänger dock ett orosmoln över avdelningen. Ny omorganisation är på gång och ingen vet riktigt säkert hur det ska bli. Klart är i alla fal att avdelningen ska flytta och Sabine skakar på huvudet.
-- Tyvärr, ska vi splittras från strokeenheten och neurokirurgen, det är avdelningar som vi har samarbete med.
Sabine Richtel räknar sig som europé i allra högsta grad och tycker det är konstigt när vi svenskar säger "ute i Europa".
Hon driver lite med oss och säger "vi och våra skogar och våra köttbullar och vår natur." Men allvarligt talat så ser hon själv så stora fördelar med EU-samarbetet att hon har svårt att riktigt förstå vårt motstånd mot gemensam valuta.
-- Jag ser bara fördelar med EU. För mig själv har EU inneburit att det varit hur lätt som helst att flytta till ett annat land. Inga problem med vare sig jobb eller skola för barnen.
Hon är rätt trevlig trots att hon är tysk.
Ja, så säger faktiskt folk till henne.
-- De menar absolut inget ont, tvärtom. Men många här tycker att tyskar pratar lite för högt och så tar de naturen från svens-karna.
Det förekommer än idag ett slags kollektiv skuld sedan and-ra världskrigets fasor.
-- Alla vi tyskar har vår historia med oss, men vi måste kunna få lyfta fram det positiva utan att förneka det som hänt. Jag vägrar i alla fall att gå runt och skämmas.
-- Som tysk kan jag bli lite avundsjuk på er. Ta bara det här med flaggorna. Ni kan flagga hur mycket ni vill med i trädgårdarna. Här får man vara stolt över sitt land. Skulle någon hänga upp en tysk flagga i sin trädgård skulle det vara suspekt. Nynazister? Så skulle folk fundera.
Sabine har ordnat resor till såväl Berlin och som Lübeck för sina jobbarkompisar.
-- Vi har varit ute för att ha kul, men det har också varit viktigt för mig att visa mina svenska vänner att det är trevligt i Tyskland. Jag vill visa på det glada och det positiva.