-- Med ljuset kommer tillfredsställelsen. Ibland blir man nästan tårögd av lycka!
Matts Hagman, elmontör på Linköpings kraftnät, jobbade 12 timmar första dygnet efter Stormen, 13 det andra och 16 det tredje. Trots att han egentligen inte hade tjänst eller beredskap under den helgen.
-- All tillgänglig personal ryckte in, och vi slet så länge vi orkade.
Nu tar han en tugga av tårtan som Corren serverar på en stubbe i skogen. Men någon längre rast blir det inte Det finns fortfarande obegränsat med arbete, även om alla fastboende fått strömmen tillbaka.
-- Vi hjälper också till på de andras nät och har fyra man nere i Småland.
Matts Hagman och kompisarna i laget Mats Lönn (grävmaskinist) och Carl-Oskar Svensson (nyanställd montör) kämpade bland annat i Hycklingetrakten där det mesta var svart en vecka efter ovädret. Men inte längre än så.
-- När vi åkte hem sent på lördagskvällen lyste det överallt. Det var en fantastisk känsla att svänga förbi den ena stugan efter den andra, skymta människorna där inne och ana deras lättnad.
Montör Matts, som själv bor på landet (Stäckö), var strömlös det första dygnet sedan ovädret dragit förbi. Han hjälpte en mer utsatt granne, som hade djur, med reservkraften och sågade träd som lagt sig över vägen och hindrat all trafik.
-- Jag kallades in till jobbet, som alla andra, och var igång med felavhjälpningen på söndag eftermiddag. Sedan gick det i ett under flera dygn.
Corren hittar det mobila gänget utanför Ekängen, där en gul liten vagn utgör samlingspunkt. I den trängs ytterligare ett par man och Greger Wallberg, veteran bland elmontörerna, berättar att han snabbt kom igång när larmet hade gått.
-- Jag var inne på driftcentralen och kunde se hur ledning efter ledning löste ut. Man började ana omfattningen av skadorna.
I vagnen förs livliga diskussioner om vad som rapporterats i medierna, vad som bör göras och borde ha gjorts. Helikoptrar är till god hjälp för att få en översikt av förödelsen, men det är bara röjarna och montörerna ute i den sönderslagna skogen som kan avhjälpa felen.
-- Vi som finns bland träd och tråd, som Greger säger.
Endast en av dem har mött klagomål från allmänheten. Många människor visar sin tacksamhet över det slitsamma och riskfyllda reparationsarbetet. Montörerna har fått dagens ros i Corren och nu en tårtbit som grädde på moset.
-- Vi är utsatta för faror hela tiden och småskador tillhör vardagen, konstaterar Matts. Naglarna är blå och fingrarna såriga för det mesta.
Kåren av elmontörer har en ganska hög medelålder, på gott och ont. Erfarenhet behövs men också bättre rekrytering. Calle Svensson, som anställdes i november, fick sitt elddop direkt.
-- Man klarar inte allting på en gång, men det här är väldigt lärorikt.
Avregleringen har haft det goda med sig att konkurrensen om arbetskraften ökat. Lönerna är lite högre än tidigare, statusen likaså. Ljuset är tänt.
Ingen i vagnen kan direkt jämföra med höststormen 1969, men det blåste rejält även 1970 när Greger gjorde sin debut. Och Matts, som fyller 55 i år, har klättrat i stolparna sedan 1973.
-- Vi har fått betydligt bättre utrustning och hjälpmedel. Med korgar och grävaggregat blir arbetat mindre slitsamt, men det är fortfarande väldigt tungt. Särskilt som det inte alltid är rationellt att dra fram maskinerna.
Några kolleger som skulle göra kopplingsjobb under akutskedet blev instängda på vägen mellan Nykil och Haraldsbo. De lyckades ta sig loss med handsåg.
Operatörerna behöver verkligen inte oroa sig för arbetsbrist framöver. Det kommer att dröja flera år innan alla fel och brister är avhjälpta.
-- Bara för att spänningen kommit tillbaka är inte uppdraget slutfört. Många tillfälliga lösningar måste ses över och rättas till.
I dag finns det kombinationskablar vilka både kan läggas i marken och "gå upp på stolp", som yrkesfolket uttrycker det. Men valet är inte enbart en kostnadsfråga. Det finns också praktiska problem, förstår man av resonemangen i den gula vagnen med den chokladbruna tårtan och de färgstarka montörerna.
Det är inte herrar som bara följer strömmen utan åstadkommer den. Att kåren blivit väl ålderstigen har tydligt framgått av diskussionerna men ändå inte att den var så gammal.
Greger Wallberg påminner oss nämligen om att de har världens äldsta yrke:
-- När Gud sade "varde ljus", då var ledningarna redan dragna.