Det heter egentligen skolrestaurangsbiträde. Men Lena Borg är inte så noga med titlarna.
-- Till mig får man gärna säga mattant. Det är ju det jag jobbar som, säger hon.
Hennes kall väcktes redan när hon var liten. Lena Borg hade flitig kontakt med mattanterna i skolan eftersom hon var allergisk och behövde specialkost. De blev hennes förebilder.
Efter grundskolan tog hon sedan jobb som kassörska, lokalvårdare, vårdbiträde och restaurangbiträde. Men det var först när hon fick anställning som mattant, på Björnkärrsskolan i Ryd, som hon kände att hon hade hittat rätt.
-- Mattant var precis vad jag ville bli, konstaterar hon.
Numera är hon anställd av LK Kost och restaurang på Tokarpsskolan och trivs som fisken i vattnet.
Hon uppskattar kontakten med både kolleger och barn. Får ofta höra ett "tack för maten, det var jättegott i dag". Och sådant värmer förstås ett mattantshjärta.
Lena Borg tror också att hon kan göra skillnad för barnen.
-- Jag tror att det är en trygghet för dem att se samma ansikten varje dag. De märker direkt när vi inte är där. Om jag är borta någon dag kommer de ibland fram och frågar var jag har varit någonstans.
Hennes dialekt skvallrar om rötter i Västerås, där hon är född och uppvuxen. Till Linköping flyttade hon för tio år sedan, när hon och maken bestämde sig för att sätta bo tillsammans.
De träffades på en Finlands-kryssning. Lena Borg åkte med sina arbetskamrater på Vivo, maken med några kolleger från Shell, där han jobbade då.
Det var i baren de träffades.
-- När jag kom hem hade jag en tändsticksask med hans adress och telefonnummer i fickan. På den vägen är det, säger Lena Borg.
Nu bor de i Lambohov med de två sönerna, fem och åtta år gamla.
Sin fritid ägnar Lena Borg mycket åt familj och vänner. Hon brukar också styrketräna och simma för att må bra och för att orka med sitt jobb.
I yngre år var hon en framgångsrik bowlare. Hon spelade i den högsta serien för damer, men kom av sig någon gång när hon flyttade till Linköping.
Nu när äldste sonen funderar på att börja bowla, överväger hon att ta upp sin tidigare passion, men bara som en hobby.
På torsdag fyller Lena Borg 30 år. Hon firar med middag tillsammans med maken och planerar en stor fest på lokal för vännerna på lördag.
Åldersnoja har hon, men det är inget nytt. Varje år sedan hon skulle fylla 26 har det varit samma sak. Lena Borg vägrar att bli ett år äldre.
Så småningom accepterar hon sin nya ålder, men då är det snart dags att börja oroa sig för nästa.
-- Jag vill inte bli gammal. När man är gammal förväntas man bete sig på ett visst sätt. Det är klart att jag kan strunta i det, men jag kommer ändå att bli ifrågasatt, säger hon och fortsätter:
-- Jag känner mig så bra i den ålder jag är i nu. Bättre än så här kan det inte vara.