-- Jag var med på den sista turen, berättar hon. Tyvärr ska kaptenen lägga av och frågan är om någon annan kan ta över. Det kräver stora kunskaper och erfarenheter att föra en båt på den oberäkneliga sjön med en femtedel av jordens sötvattensbestånd.
Britt kom hem från Sibirien för någon månad sedan med res-väskan full av nya insikter och lärdomar. Tillsammans med en lärarkollega och ungdomsvän från scouterna reser hon över hela klotet för att stilla sin nyfikenhet. Alltid redo.
-- Vi besökte flera skolor i små fiskebyar och i storstaden Irkutsk och hade med oss papper, pennor och anteckningsböcker till barnen. Verkligen välkommet eftersom utrustningen var otroligt dålig.
Något undervisningsmaterial att tala om fanns inte. Britt noterade att världskartan i klassrummet var från mitten av 1980-talet och således dominerades av Sovjetunionen.
Det var synd för eleverna att Linköpingskvinnan inte behärskar det ryska språket. Då hade hon kunnat delta mer aktivt i lektionen.
-- Vid det största skolan, som fanns ute på en ö, var barnen inackorderade från tidig ålder. Vi färdades kors och tvärs på sjön under drygt en vecka i en ombyggd passagerarbåt med pytte-små hytter.
De 22 passagerarna fick god service av medföljande kvinnliga kockar. Britt var särskilt förtjust i Bajkalomulen, en fisk som bara finns just där. Det gamla sjöekosystemet är rikt på endemiska arter.
-- Vattnet är drickbart och siktdjupet 40 meter. Och där fanns mycket att se. Bland annat fick vi sällskap av en söt sötvattenssäl, små huvuden som guppade upp och ner.
Bajkalsjön har en längd av 647 km och en volym på 27 000 kubikkilometer. Största djupet är 1 637 meter, enligt Britt. Vi föredrar att lita på henne, även om en svensk uppslagsbok uppger en något högre siffra.
Intresserade medlemmar i Pensionerade lärares riksförbund och Sveriges pensionärers riksförbund lär få veta mer. Britt brukar hålla föredrag om sina exotiska resor, och som vanligt har hon tagit hundratals bilder.
Hon sitter i styrelsen för PLR, är reseledare för SPRF och har mycket att styra med. En Correnreporter som vill boka en intervju kan få köa åtminstone någon vecka.
-- Haha, det är lika bra att hålla igång så länge man orkar. Och jag har varit upptagen med resor, sammanträden och utskick till de närmaste månadernas program.
Britt är även aktiv i Gamla Linköpings och Östgötateaterns vänföreningar och har haft teaterabonnemang ända sedan 1964. Vid några tillfällen har hon anordnat helt interna föreställningar för medlemmar och vänner, som prisar hennes idérikedom och goda organisationsförmåga.
Britts största och viktigaste uppgift har rört barn och läsning. Hon var med när professor emeritus Eve Malmquist för 40 år sedan bildade SCIRA (Swedish council of international reading association) - en förening för läspedagoger och läsforskare.
-- Jag har fortfarande nära kontakt med Eve, som är 89 år och i gott trim både fysiskt och intellektuellt, berättar Britt.
I 20 år sysslade hon med lärarutbildning i Linköping. Britt Bergqvist, född 1924, kommer annars från Norrköping men flyttade till Stockholm 1944 och började sin aktiva yrkesbana som ungdomskonsulent i KFUK-scouterna med 250 resdagar om året runt om i Sverige.
Men Britt ville studera mer av världen. Den första utlandsfärden glömmer hon aldrig.
-- Jag åkte till ett scoutläger i Finland med en liten lastbåt 1947. En finsk landshövding och jag var enda passagerare. Överresan tog lång tid och vi hann med många partier luffarschack.
Två år senare var Britt i Berlin, i ett projekt med knytning till Marshallhjälpen. Tre svenska ungdomar hjälpte till med bygget av en ungdomsgård.
-- Det var första gången jag fick uppleva rasdiskriminering. En svart pojke i vårt sällskap plockades in av polisen för att han inte hade pass med sig på en badutflykt. Vi fick bråttom att kalla på föreståndaren för att lösa ut honom.
Vid varje resa har Linköpingsläraren fyllt på förrådet av livsvisdom. När Britt läste om lemurerna på Madagaskar var hon ju tvungen att fara dit och "prata" med dem. Hon har varit i Kina, norra Indien, Tasmanien, Patagonien, Australien, Sydafrika, Tanzania, på Hawaii, Jamaica, de flesta grekiska öar och "av en tillfällighet" ryckt in som färdledare på Island. Bland mycket annat.
Mer minnesvärt?
-- Ja, jag såg en mycket amerikansk uppsättning av Maskeradbalen i Klippiga bergen. Huvudrollsinnehavaren hade skadat sig under repetitionen och spelade Gustav III med gipsat ben!
Britts egna krämpor pratar hon ogärna om. De är till för att övervinnas eller förträngas, vilket fungerar bäst om man har viktigare saker för sig.
Som att besöka stora skolor och små skolor och småskolor och världens allra minsta skola i det väldiga Sibirien. Men tro nu inte att hennes kunskapstörst stillades på Bajkalsjön, den stimulerades.