LINKÖPING
Gnistan slocknar aldrig hos denna 81-åriga motionsivrare, som får alla att må bra och trollar bort krämpor och kramper i bassängen. Simsalabim.
-- Om jag skulle önska mig något så är det att få dö frisk, säger hon.
Ann-Marie, med man och radhus i Tranås och sommarnöje vid Gränna, har skaffat lägenhet i Linköping för att hinna med sina viktiga vardagsuppdrag att sprida livslust i pensionärsleden. Utan henne skulle tillvaron bli stillsammare och tristare. Nu frodas vårkänslorna, nu tänks det och stänks det friskt bland de spralliga vattengymnasterna vid poolen på Valla gamla sjukhus.
-- Det här är livsnödvändigt för oss, stönar en samling uppspelta kvinnor och en uppsluppen Martin Bergström, den ende mannen i sällskapet.
Han ger Ann-Marie en kram på bassängkanten. Och det är väl nästan så att hon tappar sansen och balansen. Men inte takten eller entusiasmen, absolut inte.
-- Motion gör underverk med både kropp och själ. Varför skulle annars de gladaste människorna finnas i våra cirklar?
Ann-Marie Gustavsson leder fem stycken åt pensionärsuniversitetet och har haft en grupp i Tannefors där hon bor. Det rör sig om närmare hundra personer, mest kvinnor men också rätt många karlar, som varje vecka får ett nyttigt energitillskott och en välbehövlig vitamindos.
Det senare i symbolisk mening alltså. Vanliga mediciner är Ann-Marie inte mycket för. Men hon lever hälsosamt och har ekologisk inriktning på kosten.
-- Jag måste ju sköta mig för att orka fortsätta med dessa aktiviteter. Med ålderns rätt borde jag hoppa av, men det har föreningen ingen förståelse för. Det blir väl till att köra vidare till hösten, bara jag lyckas få ihop ett nytt program.
Med ny musik och nya stänkare. Här ska det inte simmas lugnt, här ska inga cirklar slutas. Ann-Maries envisa elever, av vilka många varit med år efter år efter år, förväntar sig att den 81-åriga eldsjälen fortsätter hålla fliten uppe och latmasken nere.
Hos de flesta av oss pågår ständigt en kamp mellan friskhet och bekvämlighet, aktivitet och passivitet. För Ann-Marie är det dock ingen match. 81-åringen älskar att simma, dansa, gympa, cykla, och hon rör sig gärna över större områden. Det har blivit många långa resor runt om i världen, med familj eller väninnor och ibland med pensionärsuniversitetet, under årens lopp.
Och en rad gästspel och jästarbeten. En gång i tiden hoppade den otåliga småländskan av realskolan för att bli bagare. Hon drev egen rörelse i Linköping under 14 år och har fortsatt att producera allt bröd till sitt hushåll. Barnbarnen är galna i farmors skorpor.
Ann-Marie känner starkt för raka linjer, raka rör och raka ryggar. Hon har haft skolios sedan tolvårsåldern, fick det särskilt jobbigt vid sina båda graviditeter och bar stödkorsett i fyra år.
-- Jag tittar på alla ryggar och beundrar personer med en god hållning.
Den underhålls i hennes fem cirklar, två i gymnastik på land, tre i vattengympa. En livsnödvändighet för både ledare och gruppdeltagare. För fyra år sedan skaffade Ann-Marie Gustavsson en lägenhet i Linköping för att ha nära till motionsaktiviteterna och slippa pendla till Tranås varje dag.
Om hon har svårt för något är det väl att sitta still. Det låter som ett hälsosamt problem.