Sandra visar in mig i skolan och vi sätter oss vid ett bord. Hon går sista året på skolans medieprogram, fotoinriktningen, och berättar om ett projekt som de håller på med just nu.
Linköping har en vänort i Kina, Guangzhou i Kanton. Sandra och hennes klasskompisar har till uppgift att med hjälp av fotografier beskriva Linköping.
Sandra förklarar att personerna i vänorten knappt vet någonting om Sverige och att de är särskilt fascinerade av den svenska naturen.
-- Det är extra roligt att våra foton ska skickas i väg till ett annat land, det gör projektet mer intressant.
När Sandra tar studenten i vår har hon fortfarande lång väg till att bli fotograf.
- Jag tycker att det är jättekul med foto men jag känner att jag har mycket kvar att lära, säger Sandra.
Hon menar att man inte är färdig fotograf när man går ut och att det är både svårt och dyrt att plugga vidare. Det kan vara knepigt att få praktikplats, eftersom det inte är särskilt många fotografer som vill ta emot praktikanter.
Sandra valde medieprogrammet för att hon föredrag en praktisk linje framför en teoretisk. Hon trivs också på Ljunkan och hennes klass fungerar väldigt bra. Sandra hade hört en del dåliga saker om skolan innan hon började, bland annat att det är mycket problem, något som hon absolut inte märkt av.
- Jag tycker det är kul att det är mycket folk på skolan. Somliga kanske tycker att det är opersonligt, men det gör verkligen inte jag.
Om Sandras fotografdrömmar inte blir verklighet, har hon andra framtidsplaner. Makeup-artist är ett yrke hon skulle kunna tänka sig, men även det är väldigt svårt att bli, och utbildningarna är oerhört dyra.
Sandra bor i Västerlösa. Kommunikationerna till och från hemmet är det enda negativa med att bo på landet. När klassen har sovmorgon tvingas hon ändå ta en tidig buss eftersom det är den enda som går. Hon känner att hon alltid måste passa ihop alla tider och på helgerna går det inga bussar alls.
Sandra har dock snälla föräldrar som ofta skjutsar henne när hon behöver. Om hon fick egna barn skulle hon vilja att de växte upp på landet.
Det bästa med att fylla 18, tycker Sandra är att hon äntligen kan gå ut ihop med sina kompisar. Hon är sist i gänget med att fylla år och har därmed fått stanna hemma, när kompis-arna har kommit in på platser med 18-årsgränser.
Kanske är det därför inte särskilt konstigt att Sandra och tjejgänget, efter släktkalaset, skall göra staden osäker.
Ålder: 18 år (i dag).
Bor: Västerlösa.
Familj: Mamma, pappa, två bröder och en guldfisk.
Går: Sista året på medie-programmet på Anders Ljungstedts gymnasium.
Fritid: Vara med kompisar, gå på stan.
Önskar sig i födelsedagspresent: En Bismarck-länk.