Med hjälp av sjalar, röda soldatrockar och huvuddukar förvandlas eleverna i 5A i Skeda skola till kvinnor, soldater och lärjungar. Vi befinner oss i Lambohovskyrkan i Linköping i mars år 2002. Personalen presenterar sig och berättar vad som ska hända och snart kliver vi genom porten rakt in i Jerusalem påskveckan år 33.
Här pågår kommersen för fullt.
Maryanne Nyberg och Maj Andersson agerar marknadsförsäljare och bjuder ut apelsiner, nötter, smycken.
Jesus -- för dagen spelad av diakonen Cecilia Lindström -- bjuder in lärjungarna till den sista måltiden.
Till deras -- och barnens -- stora förvåning tvättar han deras fötter och skickar bröd och vin runt bordet.
Samtidigt berättar församlingspedagogen Susanne Eriksson vad som händer och lockar in barnen i samtalet. Varför firade judarna påsk? Varför åt de just lamm? Hur kommer det sig att brödet var så platt? Eleverna är pålästa och har svar på det mesta.
Påskvandringen tar upp gripandet i Getsemane, soldaten Martin Lazar -- till vardags fritidsledare -- mutar folkmassan på torget med bananchips för att de ska kräva att Barabbas friges, Jesus får på sig mantel och törnekrona.
Lambohovskyrkan slutar inte med korsfästelsen. Sista stationen i spelet är de förvånade kvinnorna vid den tomma graven, Jesu återkomst, hoppet.
-- Vi kan inte sluta med korsfästelsen, säger församlingspedagog Lisbet Lundqvist. Då har vi inte fullföljt vårt uppdrag.
Hon och hennes arbetskamrater har hållit på med kyrkovandringar sedan 1989. En vid jul, en vid påsk och en i allhelgonatid. Efter utvärderingen förra året bestämde de sig för att låta barnen delta mer aktivt, att göra rollspel av berättelsen.
Barnen är med på noterna. Fantasin och inlevelseförmågan är det inget fel på. Efter vandringen sjunger alla en psalm tillsammans och Susanne samtalar med barnen. Det handlar om svek, om hur det kunde ha känts att vara soldat, om man kan förlåta sina kompisar. Hon ber dem rita teckningar om det de varit med om. Teckningarna från alla 20 klasser som bjudits in ska sedan pryda Skeda kyrka under påsken.
-- Vi är nog lite teaterapor, berättar Susanne Eriksson. Alla medarbetare som vill får vara med och intresset växer för varje år.
Lambohovskyrkan ordnar även vandringar för konfirmander, scouter, föräldrar och till och med kyrkorådet.
-- Påskens berättelser hör till vårt kulturarv. Man behöver inte vara troende för att känna till dem. Men det känns bra att veta att ungarna inte tror att påsken bara handlar om påskägg.