Hon tog starkt intryck av barnaåren i Kongo, har format sin tro genom livliga diskussioner med pappa pastorn, och hon fann kärleken på ett scoutläger.
Ida är inte svår att intervjua. Orden flödar, tankarna porlar och åsikterna svallar under vårt möte i tvårumslägenheten i Ryd, där Göteborgstjejen lägger sista handen vid sitt examensarbete på temat storyline.
Balkongdörren är öppen och man kan ana en uppfriskande västanfläkt i rummet. Samtidigt står teven på och världsnyheter blandas med resonemang kring scouting, tro, undervisning, bibelläsning, musik, frikyrklighet, seder och sekter.
-- Det är synd om det som hänt i Knutby skadar hela frikyrkan, säger hon. Avarter kan frodas i en instängd miljö, sekter födas ur isolering i slutna sällskap i mindre samhällen.
Ida har svårt att tro att hon skulle lockas in på farliga vägar och uppfyllas av falsk förkunnelse från auktoriteter. Hon är i grunden ifrågasättande, inte bokstavstroende och anstränger sig att tolka bibeln utifrån ett modernt levnadssätt.
-- Det finns lika många sätt att tro som det finns män- niskor som tror.
Ida tog de avgörande stegen under gymnasieåren. Hon fick försvara sig mot angrepp och påhopp från kompisar.
-- Det var väldigt viktigt, för samtidigt kunde jag ställa frågor och resonera med mig själv. Barnatro måste bli vuxentro.
Ida lägger fram sina synpunkter medan nyhetsuppläsaren pratar i bakgrunden. Tv-ljudet stör henne inte alls.
-- Bra träning för en lärare. I klassrummet måste man vara lyhörd och uppmärksam på flera olika saker samtidigt.
Ida Stensér har också vanan inne från scoutverksamheten. Som 15-åring var hon ledare för ett tjugotal miniorer i Majorna, en stadsdel i Göteborg med stora sociala problem och spänningar.
-- Det var en nyttig erfarenhet. Sedan den perioden är jag inte rädd för att ta ansvar och prata inför folk.
Men det som präglat henne allra mest är kanske de två och ett halvt åren i Kongo för familjen Stenberg, där pappa Ingvar och mamma Aina missionerade. Ida var åtta år när man reste dit och gick i skandinavisk skola i Pointe-Noire vid Atlantkusten.
-- Jag kommer alltid att bära med mig minnen från den omvälvande perioden, möten med människor, armodet, plåtskjulen, lukterna, flugorna som svärmade på marknaden, barnens vädjande ögon och uppsvällda magar, snattare som fått händerna avhuggna.
Kongo hade då, i slutet av 80-talet, en socialistisk grundlag och stora politiska oroligheter. En missionärsfamilj bodde förhållandevis skyddat, men rörde sig relativt fritt i samhället och hade gott anseende.
-- Det mest skrämmande som hände var när en milispatrull stoppade oss, slet ut mig och min storebror Johan ur bilen och riktade kpistar mot huvudet på oss.
Den chockade 10-åringen började gråta, och kanske var det hennes tårar som bröt nervspänningen och fick angriparna att ta reson. Det har hon hört efteråt.
-- Jag förstod inte riktigt vad som hände och hur allvarligt det var.
Åren i Kongo gjorde bestående intryck på Ida, som också fått en favoritpsalm med anknytning till landet. Nr 89, "Se jag vill höra ditt budskap", har H Nkounkou som skapare.
-- Jag fick hälsa på den vise gamle mannen när jag var med pappa, berättar Ida.
Och börjar sjunga på ett av de inhemska bantuspråken, hon tror det är kikongo.
-- Det är en härlig psalm som jag tycker så mycket om. Jag sjunger refrängen som jag lärde mig där nere. Folk brukar vända sig om i bänkarna när de hör det.
Ida har inget emot uppmärksamheten, en lärare får inte vara blyg och försagd, inte en scoutledare heller. Hon håller i en grupp tjejer, och en kille, som går i femman. Parall-ellt leder Daniel, mannen, en lika stor samling 15-åringar.
-- Vi jobbar bra ihop och har sammanfallande värderingar i de flesta frågor.
Tycke uppstod på ett scoutläger. Ida och David har nyligen gift sig och inte bara slagit ihop sina bohag utan också namnen. Av Stenberg och Eriksson blev Stensér, som paret är ensamt om i Sverige.
-- Ja, troligen i världen. Stenser är relativt vanligt i engelsktalande länder, men då utan accent.
Det finns mycket att accentuera i deras relation. Exempelvis tro, kärlek, ärlighet, lyhördhet, beslutsamhet och generositet. Det är inget dåligt kitt att bygga en framtid på.