-- Två gånger till och med. Först med öppet hus i Västerlösa på lördag och sedan med lillebror i Västervik på måndag.
Lillebror heter Per-Inge och kunde i födelseögonblicket känna sig slagen med tolv minuter. Men han tog sedermera revansch vid pingisbordet. Enäggstvillingarna från Ukna, lika som två bollar, har alltid tävlat mot och med varandra.
-- Brorsan var bäst i bordtennis och sprang framför mig på fotbollsplanen, berättar Kjell-Åke.
De härjade i lilla Storsjö (division sex), den ene på mittfältet, den andre som vänsterytter. Villrådiga motståndare kunde aldrig hålla reda på vem som var vem, och inte de stackars domarna heller.
Ändå lär Kjell-Åke ha blivit utvisad någon gång. Eller om det var Per-Inge.
-- Andra meriter? Jag minns att vi vann en pingisserie, annars var det nog division sex som gällde där också.
Familjen bodde först mellan Gamleby och Västervik, där pappa Arvid var trädgårdsmästare på Blekhems slott. 1961, när tvillingarna skulle börja skolan, flyttade Johanssons till Ukna.
-- Pappa var lokalrapportör för Västerviks-Tidningen. Det var nog därför jag kom dit som typograflärling.
Liksom brodern förstås. De började samma dag, sida vid sida, och delade på sig först 1981 när Kjell-Åke fick jobb på Corren i Linköping. I dag kallas han annonsproducent efter att ha halkat ner från redaktionen för ett par år sedan.
-- Man får finna sig i att jobbet förändras, men visst saknar jag knytningen till sporten.
Tajmingen för brödernas inträde på arbetsmarknaden i början av 70-talet var ingen fullträff direkt. Efter tre års lärotid och typografskola i Jönköping skulle de börja i ett yrke som just förintats eller åtminstone förvandlats. Blytiden var över på tidningen.
-- Det blev pappslöjd i stället, klippa och klistra. Stora delar av utbildningen kändes bortkastad.
Kjell-Åke fick lära sig brytning på nytt sätt och höll sig helst till sportsidorna. Där kom hans kunskaper och brinnande intresse till mest nytta. Eller näst mest. De praktiska färdigheterna fick störst framgång i äkta korpfotboll.
-- Och när jag inte platsade längre blev jag lagledare. Där petar man mig inte. Där är det jag som tar ut spelarna, plockar in och plockar bort.
Basen bestämmer. Han är hård men orättvis.
I dagarna håller han också på att organisera årsavslutning för korplaget parallellt med starten för LHC i elitserien. Kjell-Åke har fått nytt förtroendeuppdrag. Som parkeringsvakt.
-- Jag kan se matcherna i nya hallen helt gratis, missar bara de fem första minuterna. Faktiskt känns det som min bästa födelsedagspresent.
Jubilaren, sambo med Christina (för andra gången), har två biologiska barn, är låtsasfar och plastmorfar och sedan två år husägare i Lind Hagalund vid Västerlösa. Dörren står öppen från lunch och framåt under lördagen.
Och sedan har Kjell-Åke en liten bror att fira i Västervik på måndag (27 september), den riktiga högtidsdagen. Hurra, tvillingarna fyller ju faktiskt hundra!