Ingeborg Karlsson har lämnat det jordiska livet, för ett bättre liv där ovan molnen.
Jag minns Ingeborg som en god granne och en vän till min framlidna mamma Margith. De tillhörde samma syföreningsgäng i Ullekalf under mina föräldrars tid på Lindö gård. Ingeborgs största glädje och intresse var hennes stora omtanke om sin familj. Hon var alltid glad och vänlig, med ett hjärta av guld och lämnar många fina minnen efter sig.
Osökt tänker jag på några rader ur vännen Birgit Cars diktsamling:
"Men just nu, öppnar jag famnen, mot en underlig glädje."
Mina tankar går till Verner och barnen med familjer, som har mist en god maka och mamma. Jag böjer mitt huvud och önskar en god vila efter alla strävsamma år.