Ingemar Landin, min bäste vän, är död. Vi har känt varandra i 37 år, sedan jag började på Linkopia 1967. Ingemar var min chef på förrådet och jag kallade honom perfektionist för att han var så noggrann i sitt arbete. En mer plikttrogen, ärlig och rättfram person fanns inte. Vi hade många trevliga år tillsammans i arbetet och privat. Ingemar hade lätt till skratt.
Sista gången vi pratades vid på telefon var för tre--fyra veckor sedan. Då kunde jag inte höra på Ingemar att han var sjuk. Vi skojade som vanligt. Dödsfallet kom hastigt och oväntat. Jag är glad åt att jag fick träffa Ingemar innan han för gott tog steget över gränsen till en annan okänd värld.
Mitt djupaste deltagande till Tove och Therése med familj.
Henry Otteryd