n Kungliga Livgrenadjärregementets stolta fana sänks till en sista hyllning för en högt aktad vän och kollega. Vi är många inom försvarsmakten som lärt känna honom och tagit del av hans eminenta förmåga att arrangera och leda musiken vid olika tillfällen. Även som civil musiker var han mycket anlitad, bland annat som ledare för Saabs musikkår under många år och även för Regionmusiken. Men mest känd var han som förste trumpetare och arrangör för sin egen välmeriterade orkester.
Jag träffade Ingemar första gången på Stora torget i Linköping för drygt 60 år sedan. Han hjälpte sin farfar, kallad blomsterkungen av kunderna, vid dennes magnifika blomsterstånd.
Jag kan aldrig glömma när Hjälmsäters sjukhem lades ned, då Ingemar med Saabs musikkår hjälpte oss i ungdomsrevyn med musiken. Inte heller när han stod i regnet ensam ute på gården framför sin gamla mamma och oss gottfridsbergare och blåste tapto och flaggan halades ned för sista gången på Hjälmsäter i oktober 1984.
Parallellerna är snarlika med en annan musiker (Glenn Miller). Siffran 4 löper som en rak linje genom deras liv. Bägge två var kaptener och duktiga arrangörer.
Det har förunnats mig att själv som pensionär få fortsätta att följa och beundra vännen Ingemar under många år. Kvar finns alltid bilden av en intelligent, stilfull och vänlig kamrat.
Må han alltid från sin plats i himmelen blicka ned på dagens unga musiker, såsom ett föredöme i stil, elegans och lugn värdighet.
Livgrenadjärkamraterna
genom LASSE STRANDH