q Så skrev Alf Henrikson. Och hans ord blev oändligt levande för oss när Inger plötsligt var borta, vår härliga vän och kamrat sedan 30 år. Inger Ericsson blev bara 55 år. Ett försvagat kärl i hjärnan brast, och med ens fanns hon inte mer.
Inger var arrangör, sammanhållare och trivselkonstnär i vänkretsen med idéer och iver som ingen annan. Fester, tävlingar, happenings, egna proffsigt välredigerade videofilmer, de ovanligaste vackraste julkort -- hennes fantasi flödade lika mycket som hennes energi.
Och Inger visste vad hon ville, och vad som var viktigt för henne. Hon växte upp och tog studentexamen i Linköping, blev fil kand i Stockholm och påbörjade en lovande karriär. Efter att ha träffat Greger och flyttat till Norrviken, där familjen bott alltsedan dess, bestämde hon sig en dag. Barnen och hemmet behövde mycket mer av henne, och hon slutade arbeta. Hon tog sig an sin förnyade livsuppgift med en obändig kraft och blev ett så starkt stöd för Greger och barnen som en hust-ru och mamma någonsin kan vara.
Men Ingers styrka, effektivitet och livskraft räckte för mycket mer. För nära och kära förstås, men också för de idrottsföreningar där barnen Marie och Johan var aktiva. Hennes talang och skicklighet som fixare och pådrivare togs till vara inom konståkningen och utförsåkningen. Det senare så till den grad att hennes intresse för skidåkning, som väcktes och utvecklades parallellt med barnens, resulterade i att hon de senaste åren var verksam som skidlärare.
Var och en av oss har sina egna minnen av speciella stunder med Inger. Gemensamt tänker vi gärna på våra regelbundna sammankomster tillsammans med våra respektive och barn, en situation som passade Ingers intresse för familj och umgänge särskilt väl.
En ovanligt harmonisk och lycklig familj har förlorat sin stjärna. Det är ofattbart ledsamt. Ibland blir världen sannerligen aldrig densamma mer. Men nu lyser Ingers stjärna mot oss däruppifrån i stället -- mot Greger och barnen och hennes många många vänner. Det känns lite gott att tänka så, trots allt.
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag,
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag,
men ibland blir den aldrig densamma mer.