En vän sedan många år finns inte längre. När någon, utan egentlig förvarning, bara är borta, får man en tankeställare. Hör av dig medan du kan. I morgon eller nästa vecka kanske inte finns.
Vi har haft Ingrid som vän, men också som bollplank. Meningarna har ibland varit delade, diskussionerna intensiva, men har alltid lett fram till enighet.
När Ingrid och barnen flyttade till Motala sågs vi i något sammanhang. Vem som tog nästa kontakt vet ingen av oss, men resultatet blev en långvarig vänskap. Vårt gemensamma intresse var dansen, i alla dess former. Vi dansade alltid. Jag, Hjördis, bodde utanför stan och många nätter sov jag därför i Ingrids gästrum. Det blev sena nätter med många skratt, men också djupa och allvarliga samtal. Vi talade ibland om döden. Ingen av oss var rädd för att dö, men vi önskade en död i stillhet och ro med våra kära omkring oss. Ingrid fick som hon önskade och att det blev så är en tröst i den saknad vi känner. Vi tackar Ingrid för alla glada skratt, inte minst de vi hade på kaffefilten vid onsdagsdanserna i Vadstena. Tomrum i hjärtat kan inte fyllas, men när minnena är ljusa och glada känns inte sorgen fullt så stor. Ingrid talade ofta och med glädje och stolthet om barn och barnbarn som hon nu fått lämna. Våra tankar går nu till Malte och Malin med familjer.