När hösten är som mörkast och dystrast nåddes jag av budet att min ungdomsvän Ingvar Klint efter en tids sjukdom gått ur tiden i en ålder av 75 år.
Redan i unga år träffades vi och kom snart underfund med att vi hade samma intressen. Den 1 oktober 1949 anställdes vi som volontärer vid Svea trängregemente och genomgick de obligatoriska militära skolorna.
Ganska snart framgick det att Ingvar ville söka sin framtid inom polisyrket. 1953 anställdes han vid Stockholmspolisen, och där stannade han under sina yrkesverksamma år vid ordnings- och senare trafikpolisen.
Jag har varit gäst i hans hem, och vi har haft oför-glömliga stunder i Vätterviksbadet, där Ingvar och hans familj var trogna husvagnsgäster under ett antal år. I själ och hjärta förblev Ingvar östgöte och han höll hårt på IFK Norrköping. Genom sin bortgång har han lämnat ett stort tomrum efter sig med sin stora hjälpsamhet och sitt glada och vänliga sätt. Jag deltar i den stora sorg och saknad som hans familj, Majbritt och Kjell, känner.
Min önskan är att Ingvar ska få vila i frid i den östgötska jorden.