Lisa Johansson är en vacker dam som firar en stor dag. Ögonen strålar under den färggranna blomsterkransen.
Vi kommer samtidigt som de gamla vännerna från Bankekind/Vårdsbergs frikyrkliga församling. Till ackompanjemang av gitarr sjunger de en hyllningssång för Lisa.
Så tar Birgitta Andersson sin gitarr och sjunger själv för Lisa "Vart jag går i skogar, berg och dalar". Lisa nynnar med och i sista versen sjunger hon orden med klar om än tunn stämma.
-- Åh, så många gånger mamma och jag har sjungit till hennes kassettband med läsarsånger, säger dottern Margareta Lord.
Numera bor Lisa Johansson på ett äldreboende i Ekholmen i Linköping. Men under många, många år var hon bondhustru på Ånestad gård i Vårdsberg.
Under alla år cyklade hon de två kilometerna i varje riktning från hemmet och till kapellet, varje söndag. Fram till sin 90-årsdag, då satte äldste sonen stopp för det.
Inte bara jobbigt
-- Då hade jag skött gården i många år och mamma bodde på andra våningen medan min familj och jag bodde på bottenvåningen. Från den dagen körde jag mamma till kyrkan, säger han och skrattar.
Hundraårsdagen är stor för Lisa, det är roligt, berättar hon, "men jobbigt". Vi talar mest med hennes barn, själv behöver hon krafterna till sina gäster. Det kostar på att fylla vid den här aktningsvärda åldern.
-- Titta, säger dottern Birgitta Lindström. Här får du se ett kort från när mamma var liten och här är mammas och pappas bröllopsfoto.
Ljuvliga bilder med gulaktigt skimmer. Vid en trästuga står Lisas mamma och pappa, mamma med den lilla Lisa på armen. Runtom finns hennes fem äldre syskon.
Bröllopet mellan Lisa och hennes Carl hölls i Lisas föräldrahem, gården Bjärka i Ljung. På ett med tiden gulnat vackert häfte inbjuder Alma och Axel Gustafsson till vigsel den 8 juni 1929, klockan ½ 2 (jo, så står det) mellan dottern Lisa och lantbrukaren Carl Viktor.
Bodde kvar
Brudbilden visar de nygifta tu, Lisa i tidsenlig spetsklänning i lagom charlestonlängd. Lisa fick bara behålla sin Carl till maj 1949, då avled han vid en operation.
-- Jag hade precis fyllt tio år, säger lillflickan Birgitta. Jag minns mycket väl att jag fick en cykel.
Också sedan maken dött bodde Lisa kvar på gården Ånestad i Vårdsberg. Marken arrenderades ut till dess äldste sonen Lennart var gammal nog att ta över. Lisa cyklade in till torget och sålde grönsaker och blommor. Fick hon tid över virkade hon eller broderade. När barnen var små hade hon sytt de flesta av deras kläder också.
Lisa bodde på andra våningen på gården fram till januari 1997. Då flyttade hon till Ekbacken. Hit till Järdalavägen flyttade hon i maj förra året. Två brutna lårben ville inte riktigt läka och numera sitter hon i rullstol.
-- Dom är snälla här, jag har det bra, säger Lisa Johansson och stryker över sin blommiga klänning.
Kransen på huvudet den har dottern Maggan gjort, säger hon innan hon vänder tillbaka till kaffebordet där en svensk flagga pryder tillsammans med mängder av blommor.