Det är två tydliga signaler om annalkande krig. Naturligtvis är de brittiska styrkorna redan förberedda för en Irakinvasion. Planläggningen för denna har pågått i närmare ett halvår, om inte mer. Så när premiärminister Blair riktar sin uppmaning om beredskap är det inte de väpnade styrkorna som är den egentliga adressaten, utan den allmänna opinion som skall förberedas för det som väntar.
Uppgifterna från Israel är också mycket talande. Givetvis är nyckellandet Israel, tillsammans med det lika viktiga Turkiet, involverat i de amerikanska krigsförberedelserna. Vid ett krig kommer Israel att vara ett primärt vedergällningsmål för Saddam Hussein. Det vet vi sedan Kuwaitkriget för tolv år sedan. Israel måste kunna vidta lämpliga försvarsåtgärder och måste följaktligen hållas väl informerat av amerikanerna.
Militär uppladdning pågår också vid Turkiets gräns mot Irak, även om den turkiske generalstabschefen i veckan försökte avdramatisera förberedelserna som "rutinmässiga". Den amerikanska flygbasen Incirlik i södra Turkiet kommer att vara ytterst viktig för krigsinsatsen. Någon amerikansk-brittisk inmarsch från Turkiet verkar däremot inte bli aktuell.
I stället är det tänkbart att turkiska trupper rycker in i norra Irak för att utöva påtryckningar mot kurderna där. Ett turkiskt skräckscenario är att norra Irak utropas som ett självständigt Kurdistan i det kaos som hotar att följa på Saddams fall.
Det enda som skulle avstyra en Irakinvasion är att det sker en kupp i Bagdad. Amerikanska agenter är på plats med miljontals dollar att betala ut till de stamledare och militärer som skulle vara villiga att förenkla jobbet.
Det var den taktiken som var så framgångsrik i kriget mot talibanerna i Afghanistan. Förmodligen är det dock svårare att lyckas med en dylik taktik i Irak som till skillnad mot Afghanistan har en mycket mer stabil statsstruktur och där samma parti haft makten i fyrtio år.
Säkert är att 2003 kommer att inledas på mest dramatiskt tänkbara sätt.