Vi i hennes närmaste omgivning, som nära vänner till familjen, fnissade lite. Vi tänkte att hon nog precis hade lärt sig innebörden av ordet lycklig och inte kunde låta bli att säga det gång på gång.
Jag har inte riktigt glömt hennes ord, för faktum är att jag nog aldrig hört någon så tydligt berätta för sin omgivning att han eller hon är lycklig. Så går man ju vanligtvis inte runt och säger till folk man möter. Man säger: ”Jo visst, jag mår bra” eller ”Det rullar på”. Tänk efter, när träffade du någon senast som sa ”Jag är så lycklig”?
Nu är Isa, som heter Gustafsson i efternamn, 13 år. Vi träffas tillsammans med kompisen Sara Lindberg för att prata om lycka.
Kommer du ihåg, Isa, att du under en tid ofta sa att du var lycklig?
-- Nej, men jag minns att jag var väldigt lycklig som barn. Tänk så mycket man kunde göra, hur vi sprang omkring och lekte. Ibland skulle jag vilja vara liten igen.
Har du slutat att vara lycklig?
--Nej, jag är lycklig nu också, men inte på samma sätt. Jag har bra kompisar som jag har roligt tillsammans med, jag har min familj och ridningen. Jag gör roliga saker nu också.
Vad tror du kan göra dig lycklig om tio år?
-- Att ha ett bra jobb, göra något man trivs med. Jag skulle vilja ha ett jobb där man pratar mycket med människor. Sen önskar jag att jag har alla mina kompisar kvar och att vi gör roliga saker tillsammans.
Är det samma sak att ha roligt och att vara lycklig.
-- Nja, roligt har man nog mer för stunden, medan om man är lycklig känner man det mer inombords.
Isa visar med handen mot hjärtat för att förtydliga det hon menar. Det är inte så lätt att prata om lycka, men Isa och Sara är överens. Lyckan när man är 13 år är starkt förknippad med kompisarna, men också med att ha bra relationer till föräldrarna.
Isa och Sara är vänner sedan ett halvår. Än så länge har de aldrig varit osams med varandra. I Isas rum, bland kläder på sängen, på golvet och hängandes på möblerna, smink, mobiltelefoner och böcker, ägnar man sig åt fniss, mycket lyckligt fniss.
Att bli kär eller att vara ihop med någon är inte viktigt, i alla fall inte än så länge.
-- Man behöver inte ha en kille för att vara lycklig, säger tjejerna bestämt.
Vad kan göra er olyckliga?
-- Att bli osams med mamma är jobbigt och även när det har blivit bra kan man har dåligt samvete för att man blivit arg, säger Sara, och Isa fortsätter:
-- Mamma och jag kan vara jättearga på varandra, men sen går det över och då pratar vi så det känns bra. Men jag skulle nog känna mig olycklig om vi inte blev sams. Och jag skulle vara väldigt olycklig om jag inte hade några kompisar.
Känner ni några olyckliga människor?
-- Nja, folk pratar inte så mycket om man är olycklig, fast egentligen borde de det. Annars kan man ju inte hjälpa dem, säger Sara och Isa.
-- Föräldrar kan nog känna sig olyckliga när de är osams med varandra heller när de är osams med sina barn.
Är det så att man måste vara lycklig i dagens samhälle?
-- Nej, men jag vill inte vara olycklig i mer än en dag. Hur roligt är det? Hur roligt skulle det vara att inte ha några kompisar tillexempel? Det är klart det är viktigt att vara lycklig annars skulle man ju inte orka leva, säger Isa, och Sara håller med.
Tror ni att era föräldrar är lika lyckliga som ni?
-- De är nog lyckliga över oss barn i alla fall (fniss, fniss, fniss).