Sådan är hon, Elna Britta Dittmer. Den lilla stund vi träffas hinner hon sjunga en sång och läsa tre dikter för mig. Allt har hon skrivit själv. Allt har något att säga. Orden verkar bara finnas där och pockar på att komma ut.
För länge sedan, som hon uttrycker det, uppträdde hon med att läsa dikter och sjunga sånger. Hon har alltid tyckt om att uppträda.
-- Jag ville bli skådespelerska. Jag bodde i Göteborg när jag var ung och tog teaterlektioner för Berta Hall. Men när jag sökte in till scenskolan kom jag inte in. Vi var elva kvar av ungefär hundra sökande i sista provet, men de tog in tre skådespelarbarn.
Elna Britta är prästdotter och uppvuxen i prästgården i Vikingstad. Torsten och Stanny Dittmer tycker att det räckte med ett försök till scenskolan, så Elna Britta yrkesutbildade sig och fick arbete på Östgötabanken. I mitten på 1970-talet lämnade hon tillvaron som banktjänsteman och fick arbete som kansliskrivare på pastorsexpeditionen. Ett arbete som hon tyckte mycket om.
-- Jag fick träffa så många människor. Och redan som liten gillade jag papper och blanketter. Jag släpade runt på en lunta i trädgården hemma. Och så gillar jag att klättra i träd. Högt uppe i en gran hade jag en alldeles egen plats där jag ofta satt och funderade.
Elna Britta berättar om en ljus barndom som rustade henne väl för livet. Visst kunde det vara tufft att vara prästbarn -- "man lever som på en bricka" -- men uppväxten gav henne en barnatro som hon ännu bär med sig.
-- Livet har bjudit på både lycka och sorg, så är det väl för alla. Men jag har upptäckt att allt samverkar till det bästa. Det lärde jag mig av min far.
Önskan att uppträda lever sida vid sida med känslan av att inte vilja göra väsen av sig: "Jag platsar inte i Corren, jag är ju inte duktig på något." Elna Britta läser sin "Komplexvals" för mig.
Blomstra och väx
mina gamla komplex
jag är okunnig, tafatt och glömd
jag har ingenting gjort
fast jag ville så stort
och är inte känd och berömd
Jag får leva ändå
och försöka förstå
att en maskros försvinner i mängden
men plockar man en
som en sol är just den
och var solsekund räknas i längden
Skrivit har hon gjort mycket genom åren. Det var en brevvän som fick henne att försöka publicera sina alster. I många år medverkade hon med kåserier i Linköpingsextra och hon har även gett ut två diktsamlingar.
Men det finns en annan karriär som hon gärna vill berätta om.
-- Jag skulle tro att jag är världens äldsta lucia. Varje år sedan jag var liten har jag lussat för vänner och arbetskamrater och nu har jag hållit på så länge att jag inte kan sluta. Och det ska vara levande ljus, elektriska kronor är inget för mig.
-- Det är nog min uppgift här i livet, att roa mina medmänniskor och sprida värme. Jag är väl lite clown, men sådana är ju inte bara ytliga och roliga.
När Elna Britta fyllde 70 gjorde hon inget väsen av sig. Tyckte inte det var mycket att uppmärksamma. 75 däremot tycker hon låter ganska festligt och hon vill fira medan hon fortfarande är ung. Vindsvåningen på Klockaregården 5 i Linköping står öppen för vänner och gärna gamla bekanta som hon inte träffat på länge.
-- Jag bjuder på eftermiddagsfika med tårta mellan klockan 14 och 18. Mina goda vänner har lovat att hjälpa till.