Det ofattbara har hänt, vår vän och forskarkollega Johan Förstberg har hastigt avlidit. Johan var en upp-skattad och omtänksam arbetskamrat som skapade trivsel omkring sig. Vi saknar honom och har svårt att förstå att han inte längre finns bland oss.
Johan anställdes på Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) 1992, och har med stort engagemang varit med och byggt upp institutets järnvägsforskning från grunden. Han hade en bred och gedigen kompetens inom järnvägsområdet. Men det forskningsområde som intresserade Johan mest, och också blev hans specialområde, var passagerarkomfort (åksjuka) på lutande höghastighetståg (bl a X2000). Forskningen resulterade i en doktorsavhandling våren 2000 och en spetskompetens som efterfrågades internationellt.
Johan brann för sin forskning och delade frikostigt med sig av sin kompetens och erfarenhet till kollegor, uppdragsgivare och allmänhet. Kombinationen av spetskompetens och Johans otvungna sätt att sprida trivsel omkring sig gjorde honom till en eftertraktad samarbetspartner långt utanför landets gränser. Flitigt deltagande i EU-projekt och internationellt standardiseringsarbete medförde att Johan ofta var på resande fot för att i nära samverkan med kollegor runt om i Europa föra järnvägsforskningen framåt.
Vi minns med saknad Johans spontana besök på våra arbetsrum för att dryfta någon forskningsfråga, eller bara för att småprata lite på väg till eller från kaffeautomaten. Våra tankar och vårt deltagande går till hans närmast anhöriga, Maria, Björn och Per samt mamma Maj i deras stora sorg.