Min nu bortgångne regementskamrat Johan Henrik Segerstéen tillhörde en anrik släkt, som jag kom att höra talas om redan i Virserum, där jag som nyprästvigd 1937 hade min allra första tjänst som adjunkt. Den omtalade var den vördige prosten i Aspelands kontrakt Jonas Segerstéen (1690--1751), som sedermera hade i sina släktled den beundransvärde fältprosten Anders Peter Segerstéen (1778--1849); själv sårad i finsk-ryska kriget 1808--1809 gav han en döende soldat nattvarden. Fältprosten slutade sina dagar som kyrkoherde i Kättilstad, i vars kyrka nu han sentida ättling, majoren Johan Henrik Segerstéen, kommer att vigas till den sista vilan.
För mig var det därför en sann förmån att få lära känna Johan Henrik redan som ung officer vid Kungliga Livgrenadjärregementet i Linköping, där jag då hade blivit regementspastor. Just i den unge Johan Henrik Segerstéen fann jag en verkligt trogen vän och kamrat under alla våra år i aktiv tjänst vid regementet. Vi hade många gemensamma intressen och kunde vid lediga stunder under övningarna samtala om gångna tiders generationer. Vårt eget lands historia var alltid ett kärt samtalsämne.
När vännen Johan Henrik inte längre finns i kamratkretsen, känner jag en stor saknad, samtidigt som jag av varmaste hjärta deltar i sorgen med hans familj och släkten i övrigt.
MINNESORD