Johan Segerstéen föddes 1919 i Linköping och valde, liksom fadern, den militära banan vid Livgrenadjärregementet.
Han blev fänrik 1942, löjtnant 1944, kapten 1950 och major 1972.
Efter beredskaps- och trupptjänst vid regementet var han 1955--1958 mobiliseringsofficer vid försvars-områdesstaben för att sedan återgå i trupptjänst som chef för Livkompaniet. 1964 placerades han som kasern-officer med ansvar för mark- och byggnadsförvaltningen vid regementet och Infanteriets stridsskola.
Johan Segerstéen var en skicklig yrkesmilitär. Han var snabb i tanke, replik och rörelse -- ett föredöme för oss yngre. Hans härligt goda humör bestod livet ut. Hans specialitet var skytte och vapentjänst. Jag minns ännu hur han med stor inlevelse sommaren 1953 i teori och praktik finputsade kunskaperna om infanteriets alla vapen med officersaspiranterna Bjärnlid, Gyllenram och Ringh innan vi skulle börja officerskursen på Karlberg på hösten. Där genomgick vi den första veckan prov i vapenkunskap. Vi klarade oss bra!
I 4 var under perioden 1944--61 ett framstående skytteregemente med stora framgångar, främst i den prestigefyllda Stockholms-Tidningens riksskyttetävling. Johan var en av föregångsmännen bakom dessa.
Han var också en av dem, som erövrade skyttemedaljen i guld och en av de tre skyttar, som 1953 togs ut i I 4:s lag för att tävla mot Dronningens Livregiment i Aalborg. Denna skyttekamp mellan de båda regementena fortsatte i flera årtionden och Johan var ofta med som skytt och lagledare. 1952--58 var han ordförande i regementets skytteförening och blev under 60-talet också ordförande i Östergötlands skytteförbunds styrelse.
1961 hade Infanteriets skjutskola flyttats till Kvarn och det stora skjutfältet skulle nu iordningställas för verksamheten. Som kasernofficer från 1964 hade Johan ansvar för mark och byggnader, inte bara på övningsfältet i Linköping utan också för Kvarnfältet. Hans stora energi, kunnande om och respekt för hur skog och mark skall exploateras kom här till sin rätt. Efter pensioneringen verkade Johan som naturvårdschef vid Boxholms AB.
Johans hjärta klappade varmt för Livgrenadjärregementet även efter avslutad aktiv tjänst. På 1980-talet deltog han som ledare för kamratföreningslaget, när vi utkämpade skyttekamperna mot danskarna och han var ofta närvarande i våra sammankomster, även sedan regementet lagts ner, sista gången i maj 2004.
Johan var också Kindabo och lovsjöng med rätta sin vackra hembygd. På fädernegården Hamra och på Hjälmeryd vid sjön Ämmern verkade han oförtrutet som föredömlig skogs- och markvårdare, jägare och fiskare. Redan 1964 blev han ordförande i Östergötlands jaktvårdsförening och som kräftfiskare blev han nästan legendarisk. Att komma till Hjälmeryd i augusti var en upplevelse. Då kunde man bland annat beundra kökslanden, där de olika växterna stod som soldater -- väl inrättade, på gruppkolonner och i givakt! Sammanfattar jag mina minnen av kollegan och vännen Johan -- de spänner över ett halvsekel -- väljer jag den gamla devisen från Krigsskolan Karlberg: "Stil och glädje!"
MINNESORD