Som sju-åttaåring såg han gamla sven-ska filmer ihop med farmor och farfar. Sickan Carlsson var favoriten för Linköpingsgrabben Jonas Svensson. Och är det fortfarande!
-- Jag betraktar henne som en vän, som det var naturligt att uppvakta inför 90-årsdagen, säger han.
I slutet av juni blev Jonas bjuden till hennes stora våning på Norr Mälarstrand, där de mötts flera gånger tidigare.
Och telefonkontakterna har varit många och givande.
-- Sickan tycker nog det är originellt att ha en så ung person i sin nära bekantskapskrets, gissar Jonas.
Han har sett nästan alla hennes filmer, mellan 45 och 50 beroende på hur man räknar, och samlat på sig diverse material kring den glittrande skådespelerskan.
Bland annat unika originalaffischer, som förvaras i bankfacket.
-- Den filmhistoriska kavalkaden med Leif Furhammar i SVT 2 i söndags ("Lysande, Sickan!") var magnifik, tycker Jonas.
För de flesta andra svenskar blev Carolina Klüfts sjukampsbragd helgens höjdpunkt i tv.
För Jonas, i dag 27 år, var det Sickan som slog ut allt annat.
-- Jag föll för henne redan när jag gick i småskolan, berättar han. Att titta på film under eftermiddagen hos farmor och farfar blev min bästa avkoppling. Sedan kunde jag ta itu med läxorna.
Som 14-åring tog Jonas mod till sig och skrev till sin idol. Linköpingskillen blev överlycklig när han kom hem från semestern och fann ett brev från aktrisen, daterat den 5 juli 1993.
Det var det bästa som hände den sommaren, tycker Jonas, augustibarn precis som Sickan. Men det skiljer några år mellan dem, närmare bestämt 63 stycken.
-- Sickan är jämnårig med min farfar. Han är nästan lika förtjust i henne som jag.
Jonas visar brevet från 1993 och den nytagna bilden på paret i Stockholmsvåningen. Självklart har han också detaljstuderat legendarens memoarbok som gavs ut 1997 och försett sig med filmen Pappa sökes från 1947.
-- Märkligt nog är det den enda med Sickan Carlsson som getts ut på dvd.
På fredag, den 12 augusti, fyller Anna-Greta "Sickan" Carlsson Adamsson 90 år. Den kära traditionen med kräftor på födelsedagsmenyn kommer givetvis att upprätthållas.
-- Om kräftorna skulle ta slut får man gärna bjuda mig på bruna bönor och fläsk i stället för det älskar jag, säger Sickan i en jubileumsintervju med TT Spektra.
Om skrattgroparna finns kvar? Jodå, djupt under alla rynkorna, hälsar 90-åringen, som nyktert konstaterar att åldern börjar ta ut sin rätt.
-- Jag är glad så länge jag kan bo kvar. Och jag sköter mig själv men får hjälp av hemtjänsten.
Sickan ser mycket på tv, bland annat nyheter och lekprogram. Däremot tittar hon ytterst sällan på de filmer från hennes epok som inte sällan dyker upp på dagtid i rutan.
-- Det hör ju till forntiden och jag har glömt det mesta.
Jonas Svensson i Linköping får väl påminna henne. Han förser oss med en förteckning över 45 filmer från "En stulen vals" 1932 till "Himmel och pannkaka" 1959. Sedan har det blivit några till. Sickan satte punkt med Charlotte Löwensköld som kom 1979.
Det är framför allt en som lämnat bestående minnen hos 90-åringen. Nämligen den romantiska komedin "Sjunde himlen" från 1956 av och med Hasse Ekman.
-- En jätterolig inspelning. Det blev en sådan fin gemenskap mellan alla.
Men hur var den folkkära skådespelerskan som person, under den glättiga ytan? En recensent utbrast en gång: "Sluta, Sickan! Så förskräckligt vanlig kan du väl inte vara, så vanliga människor finns inte!"
Men det gör det, enligt Jonas Svensson i Linköping. Han älskar hennes okonstlade smil och pärlande skratt.
-- Sickan är lika trivsam och charmfull privat som på bio. Och hon fortsätter att sprida glädje omkring sig.