Familjer bildas, ombildas och nybildas, familjeredaktörer kommer och går men familjesidan består.
Åtminstone hos oss. En del andra tidningar har övergått till begrepp som Personligt, Släkt & vänner och Hela livet, men vi håller på traditionerna och byter inte namn på sidan. Bara huvud, ansikte och i någon mån innehåll.
Alla människor förknippar det vackra ordet familj med olika företeelser. Kärnan är inte lika hård och stabil som tidigare. Inte ens i den monogama kärnfamiljen.
Monogami betyder engifte men också fortplantningsstrategi hos djur. Det innebär att en hane och en hona håller samman och inte har andra partner samtidigt. Livslång monogami är ovanlig men förekommer hos exempelvis albatrosser, gäss och storkar förstås. Dem kan väl även en nybliven familjeredaktör lita på?
Hos däggdjur är monogami mer sällsynt, har vi fått lära oss. Människan hör till undantagen som bekräftar regeln, trots att vi i trohetsavseende inte når upp till samma nivå som till exempel apornas gibboner. Men det var det väl heller ingen som inbillade sig?
Ändå är familjen i de flesta kulturer basen för den samhälleliga organisationen, som det står i Nationalencyklopedin. Den grundas på en kombination av äktenskap och blodsförvantskap mellan familjemedlemmar och bör åtskiljas från hushåll. Det senare baseras på en gemensam lokalitet, familjen på släktskap.
Nu vet vi det. Men forskare i detta delikata ämne är lika splittrade som många moderna familjemedlemmar. Tidigare har man sett familjen som en relativt ung institution, vilken föregåtts av "promiskuösa horder". Sentida antropologer anser däremot familjen vara en mycket gammal företeelse.
Åldrig och sliten men inte förbrukad. Vad ska vi annars med en familjesida till?
Familia (lat) utgjorde i det antika Rom en juridisk/ekonomisk enhet. Denna bestod av den fasta egendom och de personer (hustru, barn, slavar, klienter) som lydde under husfadern, pater familias. Förmodligen räckte det för den tidens familjeredaktörer att prata med honom.
I dag tar fler parter ett större ansvar, delar på rättigheter och skyldigheter, tillgångar och skulder. Även när äktenskapet gått åt pipan.
Kärnfamiljen är vanligast i försörjningssystem som förutsätter mobilitet, såsom i det moderna industrisamhället och bland jägare och samlare. Den matrifokala familjen, där en kvinna lever ensam med sin avkomma, var vanliga i tidiga stadier av människans utveckling. Varför den återuppstått i så stor omfattning blir något att gräva i för framtida antropologi.
Senare årtiondens tal om "familjen i kris" grundas på den ökande andelen skilsmässor. Det var dock inte bättre i äldre tid. Hög dödlighet ledde till många splittrade familjer, omgiften och styvföräldrar för barnen.
I dag har de plastpappor och låtsasmammor och sängar på ett par håll. Ja, ofta ännu fler under frigörelseprocessen efter tonårstiden.
Men långt ifrån alla flyttar hemifrån. En relativt färsk undersökning visar att fler unga män än kvinnor är mambor. Av killar mellan 20 och 27 år bor cirka 40 procent hos föräldrar (förälder), medan knappt 20 procent av tjejerna gör det.
Mamma och pappa är exempelvis sambo, särbo, turbo (par som turas om att bo med barnen) eller delsbo (par som bor ihop ibland). Vår yngste son Gustav har nyss förvandlats från kombo (kompisar som delar lägenhet) till just mambo. Men han står i färd med att flytta långt norrut och således bli fjällbo eller svalbo.
Fågelbo betecknar annars pensionärspar med liten tvåa i innerstaden och andelshus på Kanarieöarna. Och man får kämpa länge och sträva riktigt högt för att kvalificera sig som storkbo, trogen traditioner, principer och familj.
Där har en familjeredaktör mycket att lära.