Före detta småskolläraren Karin Hornmark har efter ett långt och innehållsrikt liv stilla insomnat i sitt hem i Linköping. Hon var född 1913 i Axhult, Traryd i Småland. Det var då inte någon självklarhet att en ung flicka skulle få studera vidare, men med ett gott läshuvud och generöst stöd av sin farbror folkskollärare Valfrid Sunner i Linköping kunde hon utbilda sig till småskollärare vid kvinnliga seminariet i Linköping. Här mötte hon sin blivande make Erik. De gifte sig 1936. Makarna flyttade snart till Motala, där hon kom att utföra största delen av sin 40-åriga lärargärning. Hon tjänstgjorde vid Östra skolan och sedan vid Lyckorna skolan där hon också var tillsynslärare Många före detta elever har i henne haft en förebild i den fortsatta karriären.
Läraråren innehöll också fackligt och socialt engagemang. Hon specialutbildade sig i omhändertagandet av hörselhandikappade barn vid Manillaskolan i Stockholm.
Karin Hornmark var en mångsidigt kunnig och begåvad person. Hon var praktisk och händig och därtill konstnärligt begåvad. Hon var för sin tid en modern kvinna som redan på 30-talet insåg värdet av körkort och som dubbelarbetande husmor införskaffades tidigt tänkbara moderna hjälpmedel i hemmet. Hon var aldrig främmande för modern teknik utan införskaffade både persondator och utbildning i densamma trots att hon närmade sig 90-årsåldern. Samtidigt kombinerade hon detta med respekt för traditionella färdigheter och var i alla avseenden en mycket skicklig husmor. Hon kunde också skapa och vårda en vacker trädgård, ett intresse hon behöll hela livet. Efter avslutad lärargärning flyttade makarna till Magnarp i Skåne och där utvecklade hon sitt konstnärliga intresse. Hon målade "minnen från sin småländska barndom". Dessa dokument över redan svunna sysslor samlades till utställning både i Ängelholm och på 90-talet i gamla hemstaden Motala. Efter 10 år i Skåne återvände makarna till ungdomsstaden Linköping och här återupptog hon språkstudier i både franska och japanska, det senare för att kunna kommunicera med sonhustru och sonson.
Hela livet präglades av flit och arbetsglädje. Efter 61 års äktenskap blev Karin ensam och kom de sista åren att bo på seniorboendet Ekoxen, där hon gärna deltog i sociala aktiviteter och vann många nya vänner. När synen avtog krympte hennes livsrum, men om-sorgen om barn och barnbarn och släkt och vänner fanns levande in i det sista. Hon sörjes närmast av Nils med familj i Tokyo, Britta med familj Eskilstuna och Maja med familj i Örebro.