Det var på kaféet i Askeby som det dubbla miraklet inträffade. Karin mötte Janne och tog emot Jesus.
Nu ska det kanske firas igen. Karin och Jan Boström funderar över en gemensam 40-årsfest och om deras lilla röda stuga vid Vårdsberg skulle räcka för att ta emot gästerna.
-- Gott om utrymme är det ont om, men vi har i alla fall gjort plats för en liten barnsäng, säger Karin, som om allt går väl ska bli mamma för första gången i januari.
Paret flyttade till Degeryd Tjustgård 3, några hundra meter från Vårdsbergskorset, för ett par månader sedan och har inte packat upp alla saker ännu. Däremot börjar Janne, 194 cm, att vänja sig vid de låga dörrkarmarna, och bulorna i huvudet är borta.
-- Vi tycker att bostaden, byggd kring ett gammalt brygghus, har en speciell charm.
Karin fyllde 40 år den 8 augusti och Janne uppnår samma gräns den 12 september. Vad passar då bättre än att slå ihop firandet?
I sina utförliga dagböcker kan hon läsa om deras kärlekssaga, delvis i diktform Men viktiga datum finns i huvudet:
-- Vi träffades för första gången den 19 januari 1990, blev ett par den 3 februari, förlovade oss den 25 augusti och gifte oss den 8 juni året därpå.
Det var praktiskt att båda hette Boström redan tidigare. Och ett märkligt sammanträffande.
-- Undret skedde när jag följde med goda vänner till Askeby Missionskyrka, berättar Karin. Jag mötte Janne och blev kär direkt. Och jag tog emot Jesus och blev kristen.
Paret tillhör Elimförsamlingen Askeby/Örtomta. Jan Boström ingår i ledarstaben och har varit med i äldstekåren i många år, fastän han ännu inte blivit fyrtio.
-- Det är klart att min kristna tro och arbetet i Elim har stor påverkan på vårt liv.
Bland annat var Janne engagerad i omfattande hjälpverksamhet i Rumänien i början på 1990-talet och tillsammans med sin fru jobbade han på världens största missionsstation i Ukarumpa, Papua Nya Guinea, från december 1995 till december 1997.
-- Jag var statsanställd (Sida-pengar), men Karin var riktig missionär, påpekar han.
Papua Nya Guinea i Oceanien är till ytan aningen större än Sverige, har drygt hälften så många invånare och över 800 lokala språk. Analfabetismen är fortfarande stor, särskilt bland kvinnorna.
-- Sida stöder språkarbetet, men det var tack vare bidragen från vår församling, Sionförsamlingen i Linköping och ett par privatpersoner som vi kunde vara där så länge.
Programmerare Janne jobbade med support på datorsidan, medan Karin kom att ägna sig mycket åt bilddokumentation. Stödarbetet har satt outplånliga spår i deras vardag, och söndag också.
Många av vännerna är troende och hör hemma i samma församling. Karin är även med i en spelgrupp på sex personer, som fått namnet Amoroso. Hon trakterar flera instrument i blockflöjtfamiljen och är särskilt förtjust i den lilla sopraninon -- lätt att plocka fram vid lämpligt tillfälle på någon lämplig 40-årsfest.
Karin Boström, utbildad lärare som för närvarande vickar på fritidshem i Blästad, har i motsats till mannen inte uppmärksammats i Corren tidigare. Jan var på löpsedeln 1998 efter rekordkort anställningstid, två dagar mellan inträde och utgång (varsel) på ett dataföretag i Linköping.
-- Jag minns texten på löpet: Uppsagd efter två dagar. Bredvid var det bild på mig och på raderna under stod det: Därför går mördaren fri.
Ett brutalt mord slogs ut av Jannes korta karriär som dagens största nyhet. Uppmärksamheten var bästa tänkbara platsannons, och han behövde aldrig gå arbetslös.
-- Jag blev den först anställde på Sundahus våren -98 och är kvar ännu.
Det är ett konsultföretag med inomhusklimat, elmiljö och miljöbedömning av byggvaror som specialitet. Janne jobbar med databasen.
Han är också en baddare på praktiska ting, som att fixa elkablar och tvättmaskiner på barnhem i Marghita (Rumänien) eller en tvättäkta födelsedagsfest i ett brygghus i Vårdsberg. Karin och Janne firar var-andra, vännerna är många och hedersgästen blir kanske densamme som på kaféet i Askeby.
jan boström
karin boström