Min vän Kalle har lämnat jordelivet som för hans del började i Nykil som ett av flera barn i en jordbrukarfamilj. På 30-talet fanns det ju inga skolskjutsar utan barnen fick gå den ofta långa vägen till och från skolan. Så var det även för min vän Kalle. En höjdpunkt som han ibland talade om var de sällsynta tillfällen då han fick följa med på en resa till stan med häst och vagn. Den tog hela dagen i anspråk och naturligtvis var det ett stort äventyr för en liten kille från Nykil.
Efter avslutad skolgång och diverse jobb i hembygden blev han rörmokarlärling och som sådan var han bokstavligen med och byggde upp Linköping. Ibland när vi passerade de så kallade stjärnhusen i Valla påminde han om att han var med och gjorde rörarbetena när de byggdes. Så småningom startade han egen firma i rörbranschen för att till sist avsluta sitt yrkesverksamma liv som verkmästare på BPA i Mjölby.
Jag lärde känna Kalle för cirka 25 år sedan genom vårt intresse för gamla motorcyklar i Motorcykelhistoriska klubben, där han i många år var kassör. Alltsedan dess har vi varit goda vänner. Jag har aldrig hört honom säga ett ont ord om någon människa. Kalle har alltid varit mycket hjälpsam om någon har behövt ett handtag och han oroade sig aldrig för några problem. "Problemen löser vi när de uppstår", sa han alltid.
Som nyblivna pensionärer träffades vi i ett litet gäng varje torsdagsmorgon för ett par timmars motion och trevlig samvaro. Beroende på årstid blev det promenad i skogen, cykeltur på slätten, skidåkning eller motorcykeltur, gärna i Kalles hembygd. Han hade mycket lätt att få kontakt med andra människor och slog sig gärna i slang med folk vi mötte. Vi diskuterade även, och löste, både nationella problem och världsproblem.
Kalles optimistiska livssyn hjälpte honom säkert att med beundransvärd styrka och tålamod i många år kämpa mot den sjukdom som till sist blev honom övermäktig.
Kalle lämnar ett stort tomrum efter sig hos sina vänner och sin familj, hustru, barn och barnbarn. Låt oss tänka på alla goda minnen som är förknippade med vår vän Kalle.