En av mina jämnåriga vänner i Uppsala har nyligen lämnat jordelivet. Professor emeritus Karl-Gustaf Hildebrand skulle i april ha fyllt 94 år.
Med sitt stora kyrkliga intresse fick han under åren en mängd förtroendefulla uppdrag inom Svenska kyrkan. Han var sålunda bl a vice ordförande inom biskopsmötets bibelkommission 1964--70, ordförande i bönebokskommittén 1965--68 och medarbetare i bibelkommissionen 1978--94, där hans väl genomtänkta inlägg alltid vägde tungt i de många samtalen. Med sin varmt lyriska gåva har han efterlämnat ett otal högt uppskattade bidrag, mycket lågmäld som han dessutom var. Personligen tänker jag gärna på de enormt viktiga aspekter som han 1939 hade att ge, inte minst inom Bibeln i nutida svensk lyrik.
Men när Karl-Gustaf Hildebrand inte längre finns i vår vänkrets, bevarar jag för egen del i kärt minne allt som han har skänkt i sin egenskap av lysande hymnolog. Det är verkligen värt att minnas de många sköna psalmer, som än i dag bär hans namn, både i 1937 och 1986 års psalmböcker. Men hänförda vänner som vi båda var till koltrastens ljuvliga toner tackar jag vännen Karl-Gustaf av hela mitt hjärta för vad han själv sjunger som avsked i sina Eldfåglar 1989--1998:
"Att bryta upp
Det är kanske lättare än man tror.
Det är kanske som att få
höra koltrasten sjunga!"