Folkbildare, internationalist och inspiratör. Karl Herman är död. Jag tar fram Marieborgs folkhögskolas jubileumsskrift "Marieborgs folkhögskola 50 år 1934--1984" och läser elevers rubriker och enstaka meningar av deras minnen från tiden på skolan. "Jag fann en väg." "Marieborg gav mig både kunskap och kärlek."
Karl Herman och min maka Ingrid åkte runt i norra Östergötlands Folkets hus och bygdegårdar. Karl-Herman berättade om Dostojevskij och sin favoritförfattare Harry Martinsson. Ingrid läste. Många andra har bidragit och bidrar till Marieborgs profil och betydelse, men han var en förgrundsfigur. För dem av oss som hade honom närmast i vardagen på skolan betydde han så mycket. Karl Herman och hans Inga-Britt blev Marieborg trogna i 41 år. Under sju år var han tjänstledig för uppdraget som utredare av den högre musikutbildningen. Musiken och kulturpolitiken betydde mycket för honom. Svenska UNESCO-rådet tog mycket av hans tid och engagemang som pensionär. Några år fick jag arbeta tillsammans med honom i skolans kamratförbund.
I jubileumsboken ger Karl Herman en fin bild av sig själv: "När jag på våren 1984 strövar omkring i herrgårdens salar eller bland Marieborgsparkens gamla träd, skimrar det fram minnen av inspirerande stund-er, då alla mina förväntningar på folkhögskolan kändes uppfyllda, då jag plötsligt upplevde gripenhet och lycka i en gemenskap av medstuderande." Ett annat citat: "Det avgörande är till sist engagemanget, entusiasmen." Sådan var han Karl Herman, engagemanget och entusiasmen fanns alltid med och allt detta delade han generöst med sig av och hjälpte på så sätt många, många att söka fortsätta i hans anda.
Tack Karl Herman.