Frank Ärlebrant
-- Utan stöttningen från Frank skulle jag ha det mycket svårare, säger hon. Han sköter hemmet och ställer upp för mig. Riktigt romantisk är han också.
När redaktören bestämde sig för att uppvakta hjälpsamma personer med tårta var det väl inte i förstone tänkt att bli en familjeangelägenhet. Men Ewas uppvaktning fick mig att smälta. Som Frank redan gjort.
Så här skriver hon:
"När vi den 15 juli 2002 fick vårt efterlängtade gemensamma barn tog han hela föräldraledigheten. Han sköter tvätt, strykning, matlagning, dammsuger, bär och handlar, allt detta för att jag ska må så bra som möjligt. Frank är värd en tårta, minst."
Familjen Ärlebrant har nyligen brutit upp från stadslägenheten i Berga och flyttat ut till ett gult trähus bortanför Sjögestad. På landet bygger man upp en ny tillvaro, hämtar kraft från naturen och varandra. Molly, ett och ett halvt år, är given medelpunkt. James, Jimmy och Rasmus, deras barn från tidigare förhållanden, bor där varannan vecka.
-- Vi kom hit vid lucia och har redan fått ordning i huset, tack vare Frank, konstaterar Ewa.
Släkttavlorna i vardagsrummet är imponerande. Ewa växte upp i Kisa, Frank i Linghem, men hans pappa Signar kommer från Långsjöby utanför Storuman.
-- Det är seglivade personer i släkten. De flesta blir gamla.
I somras hälsade man på där uppe i norr och Ewa fick träffa sin idol, en 91-årig bergsget som är Franks farmors bror. Han klättrade som en tonåring på fjället.
-- Jag gick vilse och bad honom peka ut vägen med käppen, berättar Frank. Men han propsade på att få gå före upp till toppen.
Ewa nickar fundersamt och suckar lätt. Hon som ofta hade svårt att ta sig upp för trapporna till tredje våningen i sin lägenhet.
-- Det var hopplöst när jag skulle bära tvätt och matvaror. Och mest rädd har jag varit för att tappa Molly. Men nu går hon själv som tur är.
Det är en trygg liten dam, som väl inte direkt faller för en påstridig familjeredaktör, men däremot för hans tårta. Den får klart godkänt av pappa Frank också.
-- Roligt med uppskattning, men om jag är värd en så stor bit vet jag inte.
-- Du är värd hur mycket som helst, hälsar Ewa.
De har samma yrke, skötare inom mentalvården, och möttes på jobbet. Frank har numera ständig nattjänst och Ewa hoppas snart komma igång med arbetsträning efter lång sjukskrivning.
-- Olyckan på hösten -98 förändrade allting. Jag vägrade inse allvaret till en början, kämpade ett drygt halvår på jobbet men sedan gick det inte längre.
Symptomen är de klassiska vid whiplash: tinnitus, yrsel, minnesförluster.
-- Ibland gör jag oförklarliga misstag, men Frank förstår och rättar till. Han har blivit mitt personliga ombud både här hemma och i kamp mot försäkringsbolag.
Eter många om och men har Ewa fått skadan "godkänd". Och kärleken kan göra krämporna mer uthärdliga.
Paret Ärelebrant gifte sig den 30 maj 2001 - på grekiska. Men efter kärlekssemestern på Santorini blev det både fest och välsignelse här hemma. De tillhör Ryttargårdskyrkan, som också är ett stöd i svåra stunder.
-- Whiplashskadan blir jag aldrig fri ifrån, säger Ewa, men Franks omtankar och omsorger kan göra underverk. Han har lärt sig att krama alldeles lagom hårt.