-- Om jag var ung och fick välja bana? Då skulle det bli något i restaurangbranschen.
Men under högtidsdagen är Linnea, gammal lantbrukarhustru, portförbjuden i sitt eget kök. Hon ska bara lata sig och hyllas av släkt och vänner, bland annat fem älskade barnbarnsbarn. Det är öppet hus i lägenheten på Kyrksätersvägen i Ulrika.
-- Jag orkar inte ha bekymmer för hur det ska bli, säger hon.
Gerty Sunrydh i Boxholm har alltid beundrat sin storasyster, som föregått med gott exempel i många sammanhang och varit ett levande uppslagsverk.
-- Det beror bland annat på att Linnea lusläst Corren varje dag i säkert 60 år, berättar hon.
De växte upp under påvra förhållanden på ett torp, sex syskon av vilka fem finns i livet. Linnea gick i skolan varannan dag i sex år och var mest intresserad av räkning och naturlära, där hon också hade fina betyg.
-- Men var de finns vet jag inte. Vi har flyttat så många gånger.
Linnea skakar på huvudet och undrar varför reportern är intresserad av hennes barndom och ålderdom. Hon har ju inte uträttat något särskilt i livet, bara skött en gård och ett hushåll och en man och en son och grisar, kor, mjölkning, odling, matlagning, bakning, syltning, saftning, saltning, inkokning, konservering, städning, tvättning och oräkneliga andra handarbeten. Och så läsningen av Corren i gasollampans sken när arbetsdagen äntligen var slut.
-- Vi gifte oss 1937 och har haft tidningen sedan 1945, skulle jag tro. Senast det skrevs om familjen innehöll artikeln påhitt och överdrifter som hennes man Karl inte alls var glad åt. Kan vi hålla oss till sanningen som omväxling?
Correns familjeredaktör mumsar i sig hembakt smörbulle och syltkaka och lovar att inte sockra för mycket i texten. Men vad var det tidningen uppmärksammade förra gången?
-- Någon av de båda flygkrascherna i skogen vid vår gård. Den ena piloten omkom, den andra räddade sig i fallskärm.
Han knackade på dörren, när Linnea och Karl var ensamma hemma. Och vad bjuder man på vid oväntade besök?
-- Vi frågade flygaren om han ville ha kaffe, men han bad bara om en cigarett och att få låna telefonen. Folk från Malmen kom sedan och hämtade honom.
Paret Göransson bodde först i en stuga vid Haneberg, sedan i Stäcke vid Åtvidaberg i ett par år, kom till Svenstorp och arrenderade Nargöl av Boxholms AB fram till mitten av 70-talet. Det låg i skogen sex kilometer från Ulrika by.
Som mest hade man ett 40-tal nötkreatur. Arbetsdagen började vid halvfemtiden, då korna skulle mjölkas. Utan elektricitet fick mycket ske manuellt.
Efter morgonpasset väntade alla hushållssysslor. I mån av tid hjälpte Linnea också till på havreåkern. Maken Karl jobbade mycket i skogen innan krafterna började sina.
I slutet av 70-talet flyttade de in till byn och fick tillgång till bekvämligheter som wc och kylskåp. Hushållet blev så mycket enklare att sköta, och Linnea klarar fortfarande allting själv. Helst lagar hon "bondmat", potatis med fläsk, köttbullar eller falukorv. Hon får dock tillsyn av personal från servicehemmet på andra sidan gatan efter sin lätta hjärnblödning för fem år sedan.
-- Det var den första och enda gången i mitt liv som jag varit på sjukhus, berättar hon.
Linnea tar inga mediciner, kramarna från barnbarnsbarnen håller henne frisk. De är 90-åringens rikedomar och Ulrikas tillgångar. Mycket har blivit bättre men långt ifrån allt.
När Linnea växte upp fyllde barnen fem skolor i området, trots att de bara gick där några år. I dag är Ulrika skola hotad av nedläggning.
-- Vi har blivit av med post, bank och annan service. Nu får det räcka, fastslår Linnea Göransson, annars dör samhället!
Det är nog en av de få gånger på 90 år som hon höjt rösten. Då ska man lyssna.
HAR DEN ÄRAN
Bild: PITAS HÖGFELDT
Linnea Göransson ska äntligen få lata sig. Under hela födelsedagen är 90-åringen portförbjuden i köket.
Ålder: 90 år.
Familj: Fyra systrar, son, sonhustru, tre barnbarn, fem barnbarnsbarn. Maken Karl gick bort 1995.
Bor: Lägenhet i Ulrika.
Firar: Öppet hus i hemmet från lunchtid i dag.