Min vän Kerstin, som jag haft i 35 år, finns inte längre. Jag träffade henne när vi bodde grannar. Trots att hon senare flyttade till Västervik har vår vänskap bestått.
Kerstin ville så gärna leva. Hon kämpade mycket mot sin svåra sjukdom. Tyvärr räckte det inte. Hennes levnad är till ända.
Jag kommer att sakna våra långa samtal, som innehöll både glädje och sorg. Jag är tacksam för att ha fått lära känna henne, hennes barn och barnbarn.
Hoppas att Kerstin får frid i sin själ.