-- Det är perfekt timing, tycker Lillemor. När jag fyllde 25 kvalade laget och klättrade upp i elitserien.
30-åringen kombinerar matlagning I Ur och Skur (förskolan i Hackefors) med vällustig hockeyfeber. Nu höjs temperaturen för varje match, och skulle LHC nå finalen är det uppenbar risk att något kokar över.
-- Jag tror att vi får nöja oss med semifinal. Det är gott nog.
Men visst är hon redo för mer. Om de som hanterar redskapen på rinken sköter sig, så ska Lillemor se till att besticken hålls slipade för vipparna.
-- Som mest har det varit 210 stycken. Vi bjuder på mat, ibland en trerätters middag, före nedsläpp och fika i pauserna.
Lillemor Pettersson är bas för en stab på 40 personer, ett 20-tal varje gång, som servar gästerna. Hon brukar infinna sig i hallen vid 15-tiden och kommer hem någon timma före midnatt.
-- Det sista jag gör är att ge domarna mat. Vi pratar förstås om matchen och mottagandet i hallen. De flesta är nöjda, men några har visat besvikelse över burop och glåpord från läktarhåll.
Då får Lillemor försöka reparera skadan genom att mata (inte muta) domarna. Hon är inte helt tillfreds med LHC-supportrarnas uppträdande.
-- Jag förstår inte varför man ska håna motståndarna. Ge hemmalaget bättre stöd i stället!
Lillemor har varit hockeyfrälst sedan tidiga barnaår på landet. Det blev åkning på den enkla rinken i Ulrika och mycket tv-tittande förstås.
-- Jag har alltid gillar ishockey, farten, tacklingarna, lagarbetet och även slagsmålen. Det får inte vara för mesigt.
I dag är hon ledare för damlaget och egentligen sugen på att hoppa med i spelet. Med alla skydd som döljer identiteten ska det väl inte vara omöjligt att smyga in på banan? Men då måste någon annan hålla koll på utvisningar, invisningar och sånt.
1997 såg Lillemor sin första match in natura. Hon blev bjuden till hallen av sin dåvarande sambo och fastnade där.
-- Sedan har jag sett i stort sett alla A-lagsmatcher.
Fast bara bitvis. Som boss för vip-gästerna får hon lämna läktaren när det närmar sig pauser och inte återkomma förrän långt in på nästa period.
-- Jag missar en del men känner mig ändå medansvarig för vad som händer.
Någon särskild slutspelsmeny blir det inte. Vare sig för vip-gäster eller vip-värdar.
-- Vi käkar pyttipanna, den är utomordentlig.
På dagarna lagar hon andra rätter åt 24 barn och 7 vuxna på förskolekooperativet I Ur och Skur i Hackefors. Det delas ut en del tacklingar där också, perioderna är minst lika intensiva och pauserna mycket kortare.
-- Vilka som är lättast att basa över? Hockeykompisarna. De gör som jag säger.
30-årsdagen i morgon får firas snabbt på förmiddagen. Lillemor måste ju göra sig klar i god tid till hockeyfesten på kvällen.
Men hon har mottagning i Sockenstugan i Ulrika på lördag eftermiddag. Då blir det målkalas med idel vippare och utan utvisningar.