Men Gun Didrikssons alster finns också i många andra hem, mest hos barnen och vännerna. En mer aktiv och produktiv 75-åring är svår att hitta.
-- Jag brukar vara uppe vid femtiden på morgonen och vänta på Corren, säger hon. Kommer den lite sent hinner jag börja med något annat.
Och då kan hon inte sluta. Gun har två målarutrymmen och en vävstuga i huset på Riksdalergatan i Linköping. Två dagar i veckan spelar hon boule och varje måndag leder hon stavgång i Korpens pantersektion.
De väldisponerade och välfyllda rummen vittnar om hennes skapelseförmåga och företagsamhet. Just nu är vävstolen naken, häromdagen tömd på den senaste drällen, och målningen prioriteras. Några presenter måste göras färdiga.
-- Jag målar i olja på övervåningen, på porslin i källaren. Det är praktiskt att ha verksamheterna skilda åt. Där nere finns också en ugn. Porslinet får brännas tre-fyra gånger innan det är färdigt.
Vissa exemplar behålls, annat ges bort, men konstnär Gun har också haft utställningar. En expo på Skeda udde, efter annons i Corren, gav god försäljning till hennes stora glädje.
-- Jag vill i alla fall ha täckning för inköp av material, säger hon blygsamt.
Det är alltså ingen självklarhet, inte ens på Riksdalergatan.
Ibland får Gun besök av kompisar från en ABF-cirkel. Det var där hon började lära sig porslinsmålning. Efter bara sex gånger dog läraren och gissa vem som då fick ta över kursen och hålla ihop gruppen!
Gun Didriksson ger sig gärna in på nya områden och fortsätter oavbrutet att förkovra sig. 75 är väl ingen ålder på en boulespelare.
-- Men min precision kunde vara bättre, medger hon. Jag fick steloperera en långfingerled för några år sedan, och det är något störande även för målningen.
Några andra krämpor har inte gett sig till känna och några mediciner har hon aldrig rört. Alla aktiviteter som Gun kastar sig över är välgörande för hälsan.
-- Det är viktigt att röra på sig. Jag var tidningsbud en period, fick ta över efter barnen, och tyckte det var underbart att komma ut så tidigt på morgonen.
Men sedan övergick hon till äldrevården som 43-åring och trivdes om möjligt ännu bättre där. Gun läste vårdbiträdeskurs, psykologi och placerades mesta tiden på terapin.
-- Jag jobbade i 20 år och fick oftast syssla med roliga saker. På den tiden var vården mycket lugnare. Vi hade tid att prata och gå ut med de äldre.
Det har hon fortsatt med. När stavgång introducerades för några år sedan var Gun som alltid nyfiken och snabb i starten. Hon tillhör ledarna i Korpens pantersektion (55 plus) och finns varje måndag i Vidingsjö.
-- Det brukar komma mellan tio och tjugo personer. I boulespelet är vi flera hundra.
Gun har bott i samma hus i 31 år. Hon kom dit med man och sex barn, fem pojkar och en flicka. Maken Östen, som var stensättare och hade en firma, dog i hjärtinfarkt som 50-åring, och mamma fick ta ansvaret för den stora familjen. Hon var så illa tvungen.
-- Killarna har gått i samma bana som Östen och två av dem jobbar fortfarande som stensättare, berättar Gun.
De flesta släktingarna bor kvar i Linköpingstrakten och kommer förstås på 75-årskalaset.
-- Man ska ta vara på roliga saker, och det är öppet hus hela måndagen.
Äldst av gästerna blir moster Naemi, som snart ska fylla 99, och yngst är barnbarnsbarnet Charlie, som fyller 4 på nationaldagen den 6 juni. Då finns det anledning att hurra. Det gör det nu också!
Familj: 6 barn, 12 barnbarn, barnbarnsbarnet Charlie.
Ålder: 75 år (i dag 10 maj).
Yrken: Hemmafru, tidningsbud, 20 års jobb i äldrevården.
Sysselsättning: Porslins- och oljemålning, vävning, stavgång, gympa, boule med mera.