Det brann bokstavligen i knutarna när duellen traditionsenligt skulle börja klockan nio. Att polisen spärrade av halva banan berodde alltså inte på krutgubbarnas kamp med klubbor och klot. Orsaken var elden i Flamman, studentlängan, som möjligen påverkade matchutgången i hagen intill.
-- Sådan här uppståndelse brukar det inte vara kring våra evenemang, som pågår varje tisdag, torsdag och söndag, säger Korvarn.
Han har alltid kallats så på grund av korvförsäljningen på Stora torget. Farfar startade rörelsen år 1911, och Korvarn övertog den efter sin far.
-- Jag jobbade där på kvällarna från 1951 till 1975, då vi inte fick vara kvar längre.
Mitt i den rykande krocketdrabbningen tar sig Lars tid att berätta om gamla tider. Han bodde på Parkgatan 9, huset intill Tage Danielsson, och kom med i krocketsvängen som 17-åring 1954. Alltså för 50 år sedan.
En del sa "krock", för att skilja spelet från den simplare trädgårdsvarianten. Här flyger specialkloten mellan träd, rötter, stubbar och stigar och emellanåt över den asfalterade cykelbanan.
-- Klotet har gjorts av masurbjörk, berättar Korvarn. Men materialet är svårt att komma över, så nu har jag lämnat ett stycke lönnträ till svarvarn.
Hans klubba är tillverkad av oxel. Det måste vara välbalanserade grejer, och hållbara, för att lyckas i det ädla spelet. Lite prestige finns med varje gång.
-- Prispengarna är något hög-re i tennis och golf. Vi satsar två kronor var. Summan har varit densamma sedan 60-talet.
Vad korven kostade på den tiden? 45 öre till en början, 55 öre med bröd, 10 öre för bröd med senap.
-- Ketchupen kom senare. Men vi började med stekt korv redan 1954.
Det var alltså samma år som Korvarn gled in i spelgänget i Lektorshagen. Korv och krocket blev hans signum.
Tekniken är viktig, men taktiken viktigast. Krocket är ett riktigt rävspel. Korvarn har tagit hem prispotten många gånger, även om han inte nått upp till färdigheterna hos Arne Wilzén, en annan av veteranerna.
-- Jag kan inte röra handen så bra på grund av en streptokockinfektion, konstaterar Korvarn. Men doktorn lovar att problemen ska försvinna.
Hörselskadan blir han däremot inte av med. Det är ett minne av den bullriga arbetsmiljön på korvfabriken.
-- Jag jobbade hos Ström & Svensson på dagarna och i korvståndet på kvällarna, ibland ända fram till klockan två.
Längre fick man inte hålla öppet. När folk strömmade ut från krogarna blev det emellanåt rätt stökigt.
-- Jag skulle kunna sitta i flera timmar och berätta om livet på torget, säger Korvarn, samtidigt som han drämmer till klotet.
Kraften finns kvar, precisionen likaså. Påverkade personer som provocerade Korvarn gjorde det inte ostraffat.
-- En kille kastade senapsburken i huvudet på mig, men det fick han snabbt äta upp.
Lars ruskade om spolingen, som inte stack upp någon mer gång. En annan huligan som tagit strypgrepp på Lars, och slagit av fingret på hans arbetskompis, hamnade i containern där polisen fiskade upp honom.
Kampen i Lektorshagen är normalt mindre våldsam, men just denna dag går det rykande hett till på just denna plats. Och polisen blandar sig åter i leken på grund av branden i Flamman.
-- Jag såg röken ända bortifrån min lägenhet i Skäggetorp, berättar Korvarn.
Eldsvådan och avspärrningen hindrar dock inte herrarna från att genomföra sina övningar. Det är bara kyla och snö som kan stoppa deras klot, och möjligen en smart manöver från en motståndare.
Korvarn missar sällan någon träff i hagen. För 50-årsjubilaren är närvaron obligatorisk tre gånger i veckan. Han lägger på ännu en rökare, han brinner för sin sak.