60 år, 300 fåglar och 18 miljoner kronor i insamlade medel.
Christer Elderud, journalist, ornitolog och kanotkompis till kungen, har dragit sig undan till en ö på födelsedagen för att vila på lagrar och -- örngott.
-- Gotland är ett av mina favoritställen, säger han. 1967 gjorde jag lumpen på A 7 i Visby, förlorade delar av hörseln men fann så mycket glädje och vacker natur.
Samt ovanliga fåglar och en fördragsam hustru. Eva-Lena fanns med redan då och gör det fortfarande. I dag firas också 60-åringen av döttrarna Elin och Lina med pojkvännerna Magnus och Micke.
-- Det är mågarna jag får lita till om det ska bli någon eagle här ute, medger Christer.
Då har fågelkännaren alltså golf i tankarna. Christer spelar hellre än bra, skjuter mer snett än långt, och är betydligt bättre på att ställa in kikare och kamera än klubba.
Örnarna hittar han lättast vid Tåkern numera. Det har framförallt blivit en fantastisk vinterinvasion av havsörn på senare år.
-- Det var ingen som kunde förutse den glädjande utvecklingen.
Som trogen ringmärkare och flyttfågelräknare bidrar Christer till kontinuerliga registreringar och noggranna analyser. Dessa blir en sorts mätare på naturens tillstånd.
-- Det har verkligen gått i vågor sedan jag var med och startade Tåkerns fågelstation (numera fältstation) de sista åren på 50-talet.
Christer började skåda fågel i 12-årsåldern och blev ordförande för Mjölbys unga fältbiologer.
Han har behållit sitt brinnande intresse för naturen i allmänhet och pippin i synnerhet. Det resulterade i starten av Tåkernfonden, med kungen som en av tillskyndarna, sommaren 1987.
-- Vi har gnetat ihop 18 miljoner kronor, och jag är rätt stolt över de forskningsbidrag som kunnat delas ut.
Det var Christer Elderud som tog initiativet till fonden, var kampanjledare och jobbade på heltid med projektet i tiotalet år. Genombrottet kom sedan han uppvaktat kungen och fått en själsfrände på slottet.
-- Vi har träffats vid flera tillfällen och lärt känna varandra ganska väl.
Guidningen i maj 1987, då de paddlade i kanadensare under en och en halv timma, blev ett slags startsignal på äventyret.
Rolf Wirtén, nytillträdd landshövding, tände på idén och Christer lockade intressenter på hög nivå med sin oemotståndliga bildserie.
Han framträdde bland annat vid en sammankomst i Världsnaturfonden. Kungen, hedersordförande, var där och fick se sig själv paddlande i kanot på den berömda fågelsjön. I sanning en flygande start för Tåkernfonden.
Sedan har kungen, ibland med drottning, prins och prinsessor, varit nästan lika trogna gäster som gässen. Det är ju de, och i viss mån Elderud, som bestämmer när Carl VI Gustaf ska dyka upp.
Christer, utbildad fotograf, har dokumenterat fågellivet med tiotusentals iakttagelser och bilder under ett halvt sekel.
1965 fick han sitt första sommarjobb på Corren och anställdes på redaktionen i Mjölby 1969.
-- Där satte man en skrivmaskin framför mig, och då var det bara att börja producera ord också.
Det var blivit en del utställningar och utmärkelser. Men inget lika fint pris (Euro press photo awards) som dottern Elin Elderud erhöll förra året. En stolt pappa fick delta i ceremonin i Rom, där Christer även varit på stora jobb i samband med Birgittajubileet 2003.
-- Jag skrev flest artiklar av alla journalister men kom aldrig lika nära påven som kungen, erkänner han.
60-åringen avser att gå ner något i tjänst men fortsätta att producera text och bilder, samtidigt som han skådar fåglar. Och den utsatta naturen lovar han hålla ögonen på. De är i bättre skick än öronen.
-- Jag fick en lätt hörsel-skada under militärtjänsten och kan inte uppfatta höga toner från exempelvis syrsor, fladdermöss och gräshoppsångare.
Trots det, och trots att Christer inte varit artjägare på länge, skulle han lätt platsa i 300-klubben. Men jubilaren nobbar alla lockrop. Han slår dövörat till, låter bilderna tala och vilar tryggt på sitt örngott.