Kurt började sin yrkesbana som fjorton-åring i Sundberg och Eriksons järnhandel. Han var kvar där i närmare 40 år innan den sjukdom han drabbades av i unga år tvingade honom att sluta.
Ganska snart avancerade han, blev ordermottagare och fick en mängd kundkontakter. Kurt var mycket noggrann och kunnig i branschen, när han gick järnhandelns fackkurs så kom han ut som kursetta. Han var också drivande kraft i samband med personalfester. Många minns de texter han satte ihop och även de resor han var med och arrangerade. Också i vänkretsen utanför arbetet såg han till att man hade roligt.
Den diabetes Kurt fick i unga år förvärrades innan Kurt hade fyllt 50 år, och han kunde inte fortsätta sitt arbete som han alltid trivts med. Men hemma fanns familjen som stöd, inte minst barnbarnen som kom att betyda mycket för honom. Trots att Kurt fick alla tänkbara följder av sjukdomen klagade han sällan över sin situation.
Kurt hade ett stort idrottsintresse. Han var en gång i tiden ledare i Wolfram och hade mycket nöje i att se sina barnbarn spela handboll.
Nu är Kurt fri från sina krämpor, men han lämnar ett stort tomrum efter sig, främst i familjen som nu får klara sig utan hans omsorg.
Vi hoppas att Anita orkar gå vidare med hjälp av sina närmaste, vi tänker på dem.