-- Det kommer jag aldrig att glömma. Jag minns detaljerna, har pratat om händelsen så många gånger.
Birgitta Hybinette skrev i går om den enkla gravstenen på Västra Hargs kyrkogård. Där vilar Lennart Segerqvist, den unge provflygaren som förolyckades på påskafton 1939.
-- Jag och ett par kompisar sköt 5-öressmällare på ett berg i Mörtlösa och beundrade samtidigt den avancerade flygningen, berättar Kurt. Vi hade hört när planet, en dubbeldäckare, lyfte från fältet och följde hela händelseförloppet.
Vid en bunt, omvänd looping, bröts vingarna och flygkroppen slog i marken med ett brak. Piloten dog ögonblickligen vid kraschen.
11-årige Kurt Svensson, blivande ASJ:are, förstod att flygaren var chanslös. Pojken såg inte nedslaget från berget, men han hörde det när planet försvunnit i skogen.
-- Vi kastade oss på cyklarna och körde till olycksplatsen. Där mötte vi ambulansen med den döda kroppen.
Den tragiska olyckan skildrades utförligt i Corren tisdagen den 11 april 1939. Spillrorna av det störtade planet fanns på en tyvärr ganska suddig bild på femte sidan, efter annonser, kungörelser och notiser om lönnbränning, påsktrafik och antalet levererade ägg.
"Under utförande av en påfrestande manöver störtade på lördagsmiddagen ett flygplan strax utanför Svenska aeroplan AB flygfält vid Tannefors, varvid föraren, ingenjör Lennart Segerqvist, ljöt en ögonblicklig död."
Klockan 14 hade han gått upp från fältet med det av honom och tre andra ingenjörer byggda flygplanet SE-AHB. Segerqvist steg till ansenlig höjd och gjorde en brant dykning för att med planet i ryggläge övergå i en så kallad bunt. Påfrestningarna på vingarna blev för stora. De bräcktes och planet störtade våldsamt mot marken. Det borrade sig ner i sumpmark på Böckestads gårds ägor någon kilometer öster om flygfältet.
På söndagen gjorde luftfartsinspektören, civilingenjör Tord Ångström, en undersökning av olycksplatsen och rekonstruerade händelseförloppet. Det framgick att Segerqvist redan före start förklarat sig ha för avsikt att utföra bunt, en halv omvänd looping. Planet var inte konstruerat för en sådan manöver. Sannolikt bräcktes undervingarnas frambalkar till följd av överbelastning.
I nyhetsartikeln framgår att Segerqvist inte medförde någon fallskärm. Sådana var obligatoriska vid flygningar för bolagets räkning, men här rörde det sig om ett privat test. Det för alla Linköpingsbor välkända röda olycksplanet var ett tresitsigt biplan, som ritats och byggts av ingenjör Segerqvist och hans kamrater. Det hade kostat 23 500 kronor att färdigställa och blev klart på hösten 1938 efter tre års arbete.
Lennart Segerqvist var 29 år och nygift när dödsstörtningen inträffade. "Han hade gjort sig känd som en djärv och skicklig flygare, som i sitt farliga och ansvarsfulla arbete undvek att ta några onödiga risker."
Många Linköpingsbor hörde i går av sig till Corren för att ge sin minnesbild av den tragiska händelsen.
-- Alla pratade om olyckan, och det var stor uppståndelse i staden under påsken 1939, säger Linnea Mellerskog. Jag kan se den unge flygaren framför mig. Han var så stilig.