I en kÀllarlokal i Garnisonen har Laila Villebeck sin fotostudio. NÀr hissens dörrar öppnar en vÄning under marken kÀnns det som att man gÄr in i ett fotomuseum. Stora bilder pÄ barn i alla Äldrar möter en lÀngst korridoren som leder till studion.
DÀr inne finns prisvinnande bilder, troféer och tiotals diplom.
â Jag har inte ens satt upp alla, sĂ€ger hon.
I sitt första deltagande i fotografi- SM 2014 fick Laila ett hedersomnÀmnande. à ret dÀrpÄ vann hon ett par kategorier och blev svensk mÀstare i portrÀttfotografi. I Är vann hon titeln "Newborn Photographer of the Year" i en vÀrldstÀvling i London.
Det Àr framför allt nyfödda barn som Laila fotograferar och inom den kategorin har hon fÄtt mest uppmÀrksamhet. Nyföddfoton fick hobbyfotografen att vÄga ta steget och starta företaget.
â Jag fick min första kamera nĂ€r jag var 10 Ă„r. I början fotade jag lite till och frĂ„n. Det tog fart igen nĂ€r jag och min sambo gick en fotokurs tillsammans 2005. Vi höll pĂ„ med analogfilm och framkallade bilder inne i mörkrum. Det var kul att se bilderna vĂ€xa fram. Jag gillade ocksĂ„ att teckna men jag blev frustrerad för det blev inte som jag ville. Det var lĂ€ttare med kameran. Det man sĂ„g blev pĂ„ bild.
Laila Àr biolog i grunden. Hon flyttade frÄn VÀnersborg till Linköping 1997 för att studera biologi. Efter att ha disputerat inom MolekylÀr bioteknik bestÀmde hon sig att byta spÄr Är 2007.
â Vi fick barn 2008 och vill man klĂ€ttra i graderna inom den akademiska vĂ€rlden fĂ„r man göra jobb utomlands. Jag hade ingen lust att Ă„ka runt med ett litet barn. Ju högre upp man klĂ€ttrar i den akademiska karriĂ€ren, desto mer administrativt arbete blir det och det var mer arbetet pĂ„ labb som jag var intresserad av.
Hur kom det sig att du började fotografera nyfödda?
â NĂ€r jag var gravid med mitt andra barn lĂ€nkade en kompis till mig om nyföddfotografer i USA. Jag började googla deras bilder och gillade dem. DĂ„ var det inte sĂ„ mĂ„nga som höll pĂ„ med poserade nyföddbilder i Sverige.
â Min yngsta son var det första nyfödda barn jag fotade. Det gick inte bra. Han ville bara sova i min famn. SĂ„ fort jag la ner honom började han grĂ„ta. Det Ă€r svĂ„rare med egna barn.
Vissa Àr kritiska till att man publicerar bilder pÄ barn.
â Jag tycker att det Ă€r okej att lĂ€gga ut bilder sĂ„ lĂ€nge det inte Ă€r bilder som barn kan ta skada av som nakenbilder. Mindre barn kan inte sĂ€ga vad de tycker, men större barn tycker jag absolut ska bestĂ€mma sjĂ€lva.
I frÄgan om att bilderna kan tycks vara lite uppstÀllda betonar Laila att hon försöker hÄlla det "ganska naturligt" genom att anvÀnda sig av naturligt material och naturliga poser.
â Jag vill inte göra bebisen till nĂ„got den inte Ă€r. Jag försöker alltid fĂ„ fram det som Ă€r typiskt för nyföddas position. De kommer ifrĂ„n livmodern dĂ€r de har legat ihopkurade, trĂ„ngt, varmt och skönt.
Hur gÄr fotograferingen till?
â Nyfödda fotar jag nĂ€r de sover. Familjen kommer hit och vi börjar med att bebisen fĂ„r Ă€ta. DĂ„ blir den ofta trött. Man kan inte göra sĂ„ mycket med nyfödda nĂ€r de Ă€r vakna â ögonen gĂ„r i kors och armarna far. Jag brukar ha barnet inlindat för att det ska likna mammas mage. Jag anvĂ€nder Ă€ven en ljudmaskin som lĂ„ter som mammas hjĂ€rtslag. Det brukar vara lugnande.
Det yngsta barnet Laila fotograferat var fyra dagar gammalt.
â Jag har fotat olika saker, men jag har insett att nyföddfotografering Ă€r det jag vill göra.