-- Jag är en skapande männi-ska, som tycker om att göra andra glada, säger hon. Kroppsspråket är ett utmärkt uttryckssätt, särskilt när man uppträder för äldre människor som hör illa.
Det gör Birgitta ofta. Hon är anställd på ABF i Tranås, leder cirklar och grupper och lekar och föreställningar. Och hon dansar sig fram mot 60-årsdagen den 30 augusti. På tå!
-- Den morgonen, som alla andra morgnar, tar jag ett dopp i dammen här i Asby och är sedan bortbjuden, säger hon. Men det blir kalas i vår stuga både helgen före och helgen efter min födelsedag.
Birgitta är en udda person som inte följer vanliga mönster. Det har hon aldrig gjort.
-- Min pappa skjutsade mamma på cykel till BB. Det var tur att de hann fram i tid, annars hade jag väl fått födas på vägen.
Att Birgitta skulle hamna på scener av något slag var nog förutbestämt. Mamma Gunhild hade varit trapetsartist men slutat sin våghalsiga artistbana när lillan kom till världen en sensommardag 1944.
-- Min lillasyster, som var två år och inte kunde prata rent, kallade mig för "Gaga". Det är därifrån som namnet på clownen kommer.
Gogo. Clownen Gogo. Denna riktigt roliga rödnäsa är känd i bygder och obygder i norra Småland. Lokalpressen gjorde stora reportage under sommarskolan på Havsörnsgården i Råslätt.
Att hålla i verksamheten kräver noga planering med tanke på att Birgitta har basen ute i skogen och inte är bilburen. Hon får cykla med sin stora packning 2,3 kilometer till närmaste busshållplats, och turerna är glesa under kvällstid.
-- På vintern kan det vara plumsigt och besvärligt, men man vänjer sig. Och jag har aldrig varit rädd för ensamhet eller mörka skogar.
Trots Birgittas noggranna vägbeskrivning är det ett företag att ta sig dit. Färja på Sommen till Torpön, sedan mot Dragsnäs, Ramfall, Asby, Aspa.
-- Du tar åt höger ner för backen vid postlådorna, meddelar Birgitta.
Men lådorna är väl dolda och reporterbilen svischar förbi. När man ska försöka ringa för att bli ledd åt rätt håll är mobilen död, ingen kontakt med operatör.
De få stugorna utmed vägen verkar övergivna och inte en människa syns till, inte en kotte, inte en katt ens. Men vadnu? Något rör sig bakom träden, kan det vara ett skogsrå?
-- Hej, har du letat? Här bor jag.
En slank flicka i illröd klänning, bredbrättad hatt och långt skimrande hår, klädd som vore hon på väg till sensommarbal i älvornas dal, finns framför mig. Det är som en saga alltihop.
Birgitta började dansa som sexåring, berättar hon, och fortsätter med det som sextiåring. Gärna på tåspetsarna.
-- Jag motionerar mycket och försöker hålla mig i form.
Hon kom in på Balettakademien i Stockholm som yngsta elev, bara 15 år gammal. Och sedan har yrkeslivet varit som en enda lång långdans med många små utvikningar.
-- Jag är först och främst danspedagog, tycker om att leda grupper men också att uppträda för både unga och gamla.
Vi sitter i den frodiga trädgården utanför den gamla stugan, som ligger intill dammen vid det som tidigare varit Norrby kvarn. Tyvärr har kvarnbyggnaden rivits och bara mjölnarbostaden finns kvar. Där bor Birgitta och tre av hennes fyra grabbar, 21, 20 och 18 år gamla.
Stanley och Steven, de två yngsta, kommer med fika. Och mamma berättar om sin något obekväma men samtidigt obundna tillvaro.
-- Vi flyttade hit efter en separation för drygt tio år sedan. För en natur- och skogsmänniska är det väldigt trivsamt.
Förutom tre stora barn har hon fem hundar, fem vuxna katter och fyra kattungar, som också gillar livet på landet. Birgitta ser till att de får bra motion och god omvårdnad. Hon har varit medlem i kennelklubben i 43 år och är aktiv i djurskyddsföreningen.
-- Mina föräldrar hade uppfödning och jag har vuxit upp med hundar.
Nu följer de med matte på många långa skogspromenader. Birgitta motionerar mycket, går, simmar och cyklar. Något körkort har hon aldrig skaffat sig.
-- Med god planering funkar det ändå att bo så här avskilt. Men man måste passa busstid-erna och får aldrig glömma sina saker. Min ryggsäck är välfylld när jag ger mig av på morgonen.
Vid sidan av dans- och artist-aktiviteterna har hon bland annat jobbat som elevassistent, fotvårdsspecialist och personlig assistent. Och en gång fick Birgitta ett pris på 5 000 kronor för vinsten i en hattparad i Jönköping. Huvudbonaden hade hon sytt själv.
Hatt, katt och skratt är viktiga inslag i 60-åringens livsföring. Och nu rustas det för fest i kvarnstugan med en jubilerande levnadskonstnär i given huvudroll.
-- Så länge benen bär mig tänker jag fortsätta att dansa.
Ålder: 60 år (30 augusti).
Yrke: Danspedagog (med mera).
Familj: Sönerna Patrick (bor i Stockholm), Sebastian, Stanley och Steven, fem hundar, nio katter.
Bor: Norrby kvarnstugan i Asby (postadress Österbymo).
Fritidsintressen: Skog, djur, natur, simning, cykling och annan motion.