Lennart Göransson
Född: I Ulrika
Bor: I Ulrika
Familj: Hustru Dorothea, tre barn och fem barnbarn
Yrke: Lastbilschaufför
Aktuell: Gjorde 31 oktober sista dan på jobbet som timmerbilförare hos Boxholms Skogstransporter AB, där han arbetat i 36 år
Efter slitsamma år i skogen
Lennart Göransson, Ulrika, körde i torsdags natt sitt sista timmerlass åt Boxholms Skogstransporter AB. Han fyllde 12 oktober 65 år och är nu pensionär.
Undertecknad träffar honom dagen därpå utanför hans sjukgymnasts lokaler i Linköping. Hans mångåriga jobb som lastare och förare av timmerbilar har satt sina spår. Tre diskar i nacken är utslitna.
- Men sjukgymnasten drar huvudet tillrätta och gör tillvaron dräglig, säger Lennart Göransson. När nackkotorna börjar gnaga på varann kan jag få riktigt ont, men efter ett besök hos sjukgymnasten blir jag mycket bättre.
Lennart Göransson är född och uppvuxen i Ulrika. Det är hans hustru Dorothea också. De är klasskamrater, lika gamla och de gifte sig med varann 1958, alltså vid 21 års ålder.
Tidigt bilintresse
- Som pojke var jag mycket intresserad av bilar, särkilt stora lastbilar, så det var nog rätt att jag blev yrkeschaufför, säger han.
Efter några lastbilsår på företag i Ulrika och Linköping, kom han 1966 till skogstransportföretaget i Boxholm. Då hade han också under sin ungdom hunnit med att spela fotboll och bordtennis.
Han gjorde sin värnplikt som bilgruppschef och koktrosschef på T 1 i Linköping. Och idrotten följde med honom upp i åren genom att han en tid var ordförande i Ulrika IK. Och bilåkandet fortsätter han med, men från och med nu i personbil.
- 1961 byggde jag och min fru hus i Ulrika, säger han. Där blev vi efter några år en familj på fem personer. Det är heller inget fel på den fortsatta tillväxten i släktträdet. Det tre barnen har sett till att det nu finns fem barnbarn.
- Barnbarns barn ska vi väl vänta med ett tag till, säger Lennart. Det äldsta barnbarnet är 14 år.
Lennart Göransson sista dag på jobbet var ett vanligt nattskift.
- Vi är två förare till varje fordon, säger han. Bilarna går dygnet runt. Timmerlass på 60 ton, som körs till Skärblacka, är inget ovanligt.
Det betyder att torsdagsjobbet inte var lämpat för tårtkalas eller uppvaktningar.
- Nej, det ska bli senare, säger Lennart eftertänksamt och nyfiket. Lördagen 16 november är jag bjuden på fest.
Pensionären Lennart Göransson har nu en viktig arbetsuppgift framför sig. Han ska efterhand rusta huset i Ulrika.
- Jordvärme var vi kloka och installerade för omkring 17 år sedan, säger han. Men nu är det en allmän upprustning, alltså målning och tapetsering, som står överst på önskelistan. Det kan ta tid. Allt beror på hur noga man vill göra jobbet.
Det riktigt syns hur nöjd den nyblivne pensionären Lennart Göransson är när han säger:
- Resor är inget speciellt att stå efter. Vi har det så bra i Ulrika. Nu kanske jag också kan hjälpa barnen med lite av varje. Sånt som var omöjligt med mitt skiftjobb.
Lennart Göransson går med lugna steg mot sin personbil på P-platsen vid Tinnerbäcken. Ulrika nästa! Och han kommer inte att sakna timmerkörningarna, nu när frosthalkan kommer smygande, eller i dimma och snöglopp, eller på tjälskadade vägar. Han har varit befriad från allvarliga trafikolyckor, men varit med om när skogsvägar gett vika under tyngderna, och i eländigt vinterväder tvingats lasta av allt timret, innan lastbilen kunde dras loss.
Man kan bli nöjd pensionär för mindre.