Professor emeritus Lars Inge Hedberg, Linköping, har avlidit 70 år gammal efter en tids sjukdom. Han var född och uppvuxen i Vendel strax norr om Uppsala och tog studentexamen vid Högre Allmänna Läroverket i Uppsala 1954.
Därefter började han studera vid Uppsala universitet och tog en fil kand i matematik, fysik och teoretisk fysik 1956. Året därpå blev han fil mag och 1961 fil lic i matematik. År 1965 disputerade han med professor Lennart Carleson som handledare. Under universitetsstudierna tillbringade han också längre perioder i Paris.
Efter sin doktorsexamen var han docent i Uppsala 1965--1973 och åren 1973--1979 universitetslektor vid Stockholms universitet.
Under fem år innehade han en professur i matematisk analys finansierad av Naturvetenskapliga Forskningsrådet, NFR.
År 1983 utnämndes han till professor i tillämpad matematik vid Linköpings universitet, där han verkade fram till sin pensionering år 2000 och därefter som mycket aktiv emeritus fram till sin död.
Under sin tid i Linköping medverkade Lars Inge målmedvetet och med stor energi till att bygga upp forskarutbildningen vid Matematiska institutionen och tog på sig en betydande arbetsbörda genom att hålla ett stort antal doktorandkurser. Han tog också många initiativ till att förstärka institutionens verksamhet inom tillämpad matematik.
Lars Inge var en fram-stående matematiker och hans matematiska stil karaktäriserades alltid av djup och resultatens fullödighet.
Han var en av upphovsmännen till ickelinjär potentialteori, ett område i matematisk analys som möjliggjort uttömmande svar på många svåra frågor inom funktionsteori och teorin för differentialekvationer. Han löste det gamla problemet med spektralsyntes i funktionsrum genom ett viktigt arbete som publicerades 1981 och belönades år 1982 av Kungliga Vetenskapsakademien med det Wallmarkska priset. Sitt arbete med spektralsyntes fortsatte han under hela 90-talet och ända fram till sin död. Hans gemensamma monografi med den amerikanske matematikern D R Adams inom området blev klassisk.
Lars Inge hade ett omfattande vetenskapligt kontaktnät. Han vistades som post-doc vid MIT 1967-1968 och vid Berkeley sommaren 1968. Dessutom var han gästprofessor längre perioder vid flera amerikanska universitet under 70-talet.
Under 90-talet var han också gästprofessor vid universitet i Frankrike.
Lars Inge hade många vetenskapliga uppdrag, nationellt och internationellt. Särskilt kan nämnas den insats som han gjorde för utvecklingen av den matematiska forskningen i Estland och Litauen. Lars Inge invaldes år 1995 som utländsk ledamot i Finska vetenskapsakademien.
De kontakter som Lars Inge tidigt utvecklade med det förra östblocket var anmärkningsvärda. Han läste ryska i Uppsala och besökte Moskva redan på 50-talet.
Under 60-talet började han utveckla sitt samarbete med ryska forskare. Dessa kontakter blev med tiden mycket omfattande. De togs och vidmakthölls under en tid då den vetenskapliga friheten i östblocket var starkt beskuren och de var av stort värde för många matematiker framför allt i Leningrad. De ledde senare till att flera framstående ryska matematiker rekryterades till Linköping.
Lars Inge hade ovanligt många intressen vid sidan av matematiken. Hit hörde musik, litteratur, teater, andra kulturer, världsfrågor och internationell politik.
Inte minst hade han stora kunskaper om rysk kultur och litteratur, både klassisk och modern. Han behärskade vidare många språk för-utom skolspråken och han både läste och talade god franska och ryska. Så småningom lärde han sig också sin hustrus modersmål bulgariska.
Lars Inge och hustrun Margarita visade stor gästfrihet i hemmet i Malmslätt mot släkten, vännerna och kollegorna.
Vi är många som kommer att minnas de årliga trädgårdsfesterna för matematikinstitutionens personal.
Han var saklig och vetgirig, varm, positiv och ansvarstagande.
Och den som en gång blev hans vän kunde räkna med hans vänskap hela livet.
Lars Inge var verksam vid institutionen in i det sista och lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi saknar honom.
Lars Inges närmaste är hustrun Margarita, och barnen Ognjan och Lilia.