"Badarna" är en kamratkrets från 1950-talets Stockholm och Uppsala, där flera av oss bedrev akademiska studier. Lars Lidberg var en framträdande profil i denna krets. Han kom från sin barndoms Vadstena till Uppsala för att läsa medicin. Lars var lika mycket humanist som naturvetare. Han utvecklades i Uppsala till en lärd akademiker och menade att läsningen av Dostojevskij, Sartre och Thomas Mann var viktigare än pliktskyldiga studier i medicin och juridik.
Vi andra "badare" såg upp till den mångsidigt begåvade Lars. Ändå var hans liv inte alltid lätt, eftersom han var blyg och känslig. Trots detta uppnådde han stora framgångar både yrkesmässigt och socialt. Han blev professor i rättspsykiatri vid Karolinska institutet redan som 40-åring. Hans egen forskning ledde bl a fram till åsikten att viss kriminalitet, särskilt grova våldsbrott, kan vara uttryck för organiska hjärnskador eller biokemiska rubbningar i förövarens nervsystem. Detta är en kontroversiell ståndpunkt som leder rakt in i grundläggande etiska frågor om brott och straff och den enskilda människans ansvar för sina handlingar. Sin uppfattning i dessa frågor framförde Lars många gånger och med tilltagande skärpa i massmedia.
Rättspsykiatrin passade Lars. Där fick han utlopp för såväl sin vetenskapliga begåvning som sitt stora människointresse. Han var vidsynt och blev ofta god vän med sina patienter. Han var medlem av Krigsvetenskapsakademien, Socialstyrelsens vetenskapliga råd och flera lärda samfund. Arkitektur och konst var också stora intressen hos Lars och han hade många konstnärsvänner.
Lars var en sällskapsmänniska av stora mått, något som inte minst vi "badare" hade mycket glädje av. Han älskade att samla vänner omkring sig. I detta, liksom i allt annat, hade han ett stort stöd i sin familj.
Vi "badare" minns Lars som en trofast och omtänksam vän som genom sin generositet och omfattande bildning ständigt berikade vår samvaro.
MINNESORD