Överstelöjtnant Lars Mörling blev fänrik vid livgrenadjärregementet, I4, 1946, löjtnant 1948, kapten 1959, major 1966 och överstelöjtnant 1972. Mellan 1973 och 1975 var han stabschef på regementet för att därefter, i det nya storregementet I4/Fo41, avsluta karriären som chef för stabsavdelningen. Han tjänstgjorde vid FN-förband i Gaza 1956--57, i Korea 1959--1960 och i Kongo 1963--64.
Lars Mörling tillhör legendarerna på I4. För oss yngre kamrater var han ett föredöme i sin befälsutövning: rakt på sak, inga krusiduller, men också omutligt hederlig och med ett hjärta av guld bakom den barska ytan.
Detta fick åtskilliga årsklasser värnpliktiga med Lars Mörling som pluton- och kompanichef uppleva under 50- och 60-talen på I4. De blev goda soldater tack vare klartext och omtanke!
När en uppmärksammad radioserie om en värnpliktsplutons vardag skulle spelas in 1953--54 valdes Lasses pluton ut. Det var ingen tillfällighet, och vi andra var stolta över att just han fick representera den svenska armén.
Som pensionär höll Lasse nära kontakt med sitt regemente. Han deltog regelbundet i befälskårens fysiska träning och han ställde utan undantag upp när officerskåren hade sina sammankomster av olika slag, senast på nyåret i år. Det fasta handslaget, den vänliga ryggdunken och den varma blicken fanns alltid där!
En officer och gentleman, en sann livgrenadjär och en god vän, har lämnat oss. Saknaden är stor! Vi livgrenadjärer sörjer med Anne Dorthe och barnen.