Arkitekt Lars Nordin har avlidit efter en längre tids sjukdom. Lars föddes den 14 mars 1947 i Linköping och avled i Göteborg den 21 februari 2005. Närmast sörjande är sonen Robert och Lars två syskon, Carl-Johan och Agneta med familjer.
Dar es Salaam 1976, på flygplatsen var det hett, fuktigt och luften dallrade. En ung man med blond afrofrisyr kom fram och presenterade sig som Lasse. Efter första mötet fortsatte vi till Maputo i Mocambique för jobb med planering och uppbyggnad av slumområden. Han arbetade redan då i Afrika och när vi åkte hem fortsatte han till Botswana. Lasse var alltid på väg till något jobb och uppdrag.
Lasse växte upp i Linköping och flyttade till Göteborg för att börja på Chalmers och bli arkitekt, vilket han också blev i början av sjuttiotalet. Sitt första arkitektjobb fick han i Oslo.
När hans intresse för Afrika började är svårt att säga men redan innan studietiden åkte han och en kamrat genom denna stora kontinent. Lasse gjorde FN-tjänst på Cypern och Libanon vilket också i hög grad formade hans politiska intresse. Efter dessa år återvände han till Göteborg och i slutet av sjuttiotalet började han på Abako arkitekter, där arbetade han ett tiotal år.
Lasse engagerade sig omedelbart i Göteborgs Afrikagrupp med solidaritetsfrågor, främst för södra Afrika. Han var också aktiv i radiostationen Radio Aktiv, vilken verkade under tio år.
Lasse återvände till Afrika och jobbade med ANC-läger i Zambia och flyktingläger i Angola. Därefter fick han anställning i Namibia, där han arbetade med att planlägga uppbyggnaden av skolor över hela landet.
De senaste åren fick han nya uppdrag och pendlade mellan Namibia och Kabul i Afganistan Här arbetade han med samma frågor som i Namibia. I Afganistan fick han tampas med andra svårigheter än i Namibia. Skolorna brändes ner av talibanerna, vilket gjorde arbetet svårt att genomföra.
Man kan säga att Lasse personifierade den solidariska människan som med sitt intresse och engagemang alltid var positiv och såg fram mot nya utmaningar.
Lasse var alltid nyfiken på politik, visste alltid det senaste oavsett var han befann sig i världen. Under de sista dagarna på sjukhuset innan han lämnade familj och vänner sa Lasse: "Jag har en idé!" Vilken idé han hade fick vi aldrig vetskap om, men det var säkert om något nytt spännande han såg fram emot, som vi gärna hade velat dela med honom.