I måndags kväll fick jag till min stora bestörtning beskedet i telefon från Lennarts dotter Eva att han hastigt hade gått bort.
Lennart hade hela måndagen jobbat tillsammans med oss, Sven-Erik, Åke, Thomas och mig på älgbanan i Hagebytorp. Skjutbanan var som Lennartst andra hem. Han brann av arbetsglädje. Han var en sån arbetsmyra som alla föreningar skulle ha många av. Vi hade alltid roligt tillsammans. Lennart var en sådan kamrat som man kunde lita på, vi såg upp till honom och lyssnade på honom.
Aldrig mer kan jag ringa till Lennart och fråga: Vad gör du på tisdag? Han svarade som alltid: Det blir väl skjutbana eller?
Men det var inte bara på skjutbanan som vi hade vår gemenskap, vi jagade tillsammans också i många år. Sven-Erik och jag kommer i höst att sakna Lennart oerhört mycket.
Vi grillade korv var gång vi var ute på jakt. Lennart sa alltid: "Det här är det bästa, jakten är inte så viktig"
Jag sörjer tillsammans med hustrun Eivor.
*
Lennart har till vår stora sorg hastigt och oväntat gått bort. Lennart bodde i över 40 år på Quisberg. Han kom som ungman till gården. Han arbetade först i lantbruket och sedan som ladugårdsförman. Han kände mycket för vår gård och hade oersättliga kunskaper om Quisberg.
Lennart lämnar ett stort tomrum efter sig. Han var en god och positiv man som det är gott att möta i livet. Lennart var alltid glad, vänligt och mycket hjälpsam. Han utförde plikttroget och samvetsgrant sina uppgifter och ställde alltid upp. Vi kommer att sakna Lennart och han kommer att finnas kvar i våra hjärtan. Jag känner stor tacksamhet för allt Lennart gjort för mig, min familj och Quisberg.