Lennart Forén i Linköping ligger inte på latsidan. Han är 75 år, har precis gått i pension och ska på heltid ägna sig åt att färdigställa sin andra roman.
-- Jag är intresserad av historia och i synnerhet av Habsburgsmonarkins hi-storia. Det är det boken handlar om, säger Lennart när jag frågar om romanen han skriver på.
Han berättar att han inte på långa vägar är färdig med den, trots att han endast har ett par kapitel kvar att skriva.
-- Jag kommer att få stuva om mycket och än är jag inte nöjd.
Han påpekar att författarskap till stor del består av omarbetning.
-- Det är det man sysslar med mest.
Som författare är han oerhört noga med språket och han lägger stor möda på att få flyt i texten. Det tycker han att han har lyckats med i "Gösta", romanen som han debuterade med 2004. Och det verkar som om läsarna är av samma mening.
-- Jag är oerhört nöjd med de reaktioner jag har fått. Folk tycker att boken är lättläst och spännande. Jag hade faktiskt inte förstått att jag hade skrivit en spännande bok.
Han hämtar ett exemplar av boken som står i en av hans många välfyllda bokhyllor.
-- Romanfiguren är min hustrus morbror Gösta Nordblad. Han var konstnär och lämnade efter sig en kappsäck med brev och recensioner. Jag tyckte att det var synd att inte göra något av det stora material som han hade samlat ihop.
Lennart tar mig med till ett intilliggande rum och visar mig en förlaga till en altartavla som Gösta Nordblad målade och som hänger i Dagstorps kyrka utanför Kävlinge i Skåne.
Den föreställer Kristi himmelfärd och räcker från golv till tak. Lennart berättar att det skrivna materialet som konstnären lämnade efter sig tog ett par år att sammanställa. Sen tog det ytterligare två år innan romanen om honom var färdigskriven.
Det finns författare som drabbas av skrivkramp efter debuten. När jag frågar Lennart om han kände av någon sådan, skrattar han bara.
-- Nej, jag fick blodad tand. Jag började på den andra direkt efter att den första hade getts ut.
När jag ser mig omkring i rummet där vi sitter och pratar får jag syn på en blomsterhylla som är placerad intill ett fönster. Den är formad som en halvmåne, byggd i flera etage och får mig genast att tänka på en annan författare.
Jag påpekar för Lennart att blomsterhyllan är väldigt lik den som Ellen Key hade på Strand vid Omberg.
-- Jag köpte ett vykort på den när jag hade varit där och så gick jag hem och gjorde den här.
Han förklarar att han förutom författandet ägnar sig åt hantverk och ibland även åt konsthantverk.
Sen visar han mig snickarrummet med dess imponerande samling av verktyg. En halvtrappa ner har han ställt upp sånt som han har tillverkat.
Där finns allt från fint svarvade skålar till fantasirika ljusstakar och askar med skickligt gjorda inläggningar.
-- Tidigare for jag omkring på slöjd- och hantverksmässor, säger han och berättar om hur mycket roliga människor han träffat på dessa.
-- Men det har jag lagt av med. Jag slutade när jag började skriva.