Men åren kommer insikten att livet är ändligt, säger snart 80-årige Sune Lindgren.
När vi ses är det en kylig, men solig, förmiddag. Sune Lindgren har precis parkerat sin cykel och lutar den mot staketet vid Babettes kafferi. Cykelhjälmen hänger på styret.
Det är inte första gången som Sune är här, det märks. Var och varannan person hejar glatt på honom.
Sune Lindgren fyller 80, nionde februari. Det är det vi ska prata om.
Han är glad och tacksam över att vara frisk, men säger också att med stigande ålder kommer insikten att livet är ändligt. Han jämför sitt åldrande med sina föräldrars och konstaterar att hans generation hade en så mycket bättre uppväxt jämfört med föräldragenerationen.
Han är uppvuxen, som han säger, i slutet på Saabs startbana. Där byggde föräldrarna själva det hus som blev hans barndomshem. Snart bara ett minne eftersom banan behöver förlängas och då ska huset rivas.
Pappa jobbade som långtradarchaufför hos Saab och mamma var hemmafru. Särskilt mamman var glad över att Sune studerade vidare.
Arbetet i Tage Danielsson-sällskapet upptar fortfarande en del av Sune Lindgrens tid också efter att han slutade som ordförande. I dag är han föreningens revisor.
– Ja, hon hade själv gärna önskat att få utbilda sig, men hade ingen mecenat som kunde betala för det. Så var det på den tiden.
Han blev apotekare, men kunde lika gärna ha blivit kemist. Intresset för kemi hade han nämligen sedan barnsben.
I den Lindgrenska källaren experimenterades det med både det ena och det andra.
– Jag försökte mig på att göra nitroglycerin, men lyckligtvis misslyckades jag.
Han skrattar och tillägger att han i alla fall lyckades tillverka små, men fullt funktionerande raketer.
Sune Lindgren har lätt för att berätta. Så mycket att bullen ligger halväten och kaffet kallnar.
– Men det gör inget. Koffeinet får jag i mig ändå, det lägger sig på botten, säger han förklarande som den kemist han är.
Vi pratar lite om apoteksreformen från 2009. Han konstaterar lite torrt, att det var väl en bra reform för de som inte behöver så mycket mediciner, men för de andra var det en halv katastrof.
Arbetet i Tage Danielsson-sällskapet upptar fortfarande en del av Sune Lindgrens tid också efter att han slutade som ordförande. I dag är han föreningens revisor.
Även om han vid det laget var pensionär – han gick i pension 2007 – så kände han med alla de patienter som han visste hade krånglig medicinering.
– Men systemen förbättrades så i dag fungerar det bättre, säger han.
Sune skrattar mycket och berättar med värme och stolthet om sin familj. Hustrun, de två döttrarna och de fyra barnbarnen.
Han är också, sedan ungdomen, med i Missionskyrkan, eller Ekumeniakyrkan som det heter i dag.
– Mina föräldrar var med i Pingstkyrkan, men jag trivdes aldrig där. Så det var kanske min lilla revolt när jag i stället valde en annan församling.
Han förklarar att hans tro alltid varit en grundtrygghet i livet.
– Skulle jag dö i morgon, så känner jag ingen oro. Jag har gjort så gott jag kunnat och försökt vara en god människa. Har inget att känna oro och ångest inför. Jag tycker också om att den attityd som finns i min kyrka är så positiv, det stärker mig.
Om det är något Sune är känd för så är det för sitt intresse för Tage Danielsson. Intresset bottnar i Sunes eget intresse för språk. Sättet Tage Danielsson hanterade orden och språket på, fascinerade honom.
Ihop med några likasinnade utgjorde han länge en del i ett ”obildat sällskap”. Men 2006 bildades Sällskapet Tage Danielssons vänner, vars främsta mål är att göra Tage Danielsson och hans arbete känt.
– Tyvärr jobbar vi lite i uppförsbacke. I dag är det allt färre som känner till honom.
Själv kan han det mesta och brister ogenerat ut i sång och sjunger visan Dundersåtens Morgonpsalm, av Tage Danielsson.
Är det något han tycker är viktig – här böjer han sig fram för att riktigt understryka det han säger – så är det kombinationen av humor och allvar. Den behövs i livet och den återfinns i Tage Danielssons verk.
Han gillar att cykla, Sune Lindgren. På sommaren tar han sin mountainbike och avverkar olika delar av Östgötaleden.
Han själv är ett levande exempel, tänker jag och tittar på de mycket färgglatt mönstrade strumpor han bär. De blir som en liten blinkning till den annars så propra klädseln med manchesterbyxor, skjorta och kavaj.
Om framtiden är det svårt att sia. Men Sune ser fram mot sommaren och turer på sin mountainbike. Han har cyklat runt på Östgötaledens olika delar, men det finns fortfarande sträckor att upptäcka.
Men det som just nu står för dörren är det kommande 80-årskalaset. Födelsedagen firas med familjen och några dagar senare med tårtkalas och öppet hus i Ekumeniakyrkan.
Avslöjas kan att födelsedagsbarnet själv har bakat några av kakorna.