-- Jag är ju sjukvårdsansvarig ombord, säger Hanna Högquist, Linköpingstjejen som styr en tanker.
På söndag fyller hon 25 år och firar på lördag med befäls- kompisar och katten Pussel. Men inte med sambon Roberth Ek, vilken nyss mönstrat på en bilbåt till Asien.
-- Vi träffas i november nästa gång, konstaterar Hanna, tills vidare ensam styrman på hemmaplan i Linköping.
Snart blir hon det på sjön också. Hanna är fast anställd som befäl på Laurin maritime, tid-igare med huvudkontor i Göteborg men numera i Houston, Texas.
-- Jag har utbildning för att på sikt bli skeppare, men ännu sträcker sig inte mina ambitioner så långt.
Däremot är det bara en tidsfråga innan hon tar steget från andrestyrman till överstyrman. Kanske redan på nästa tur mot Sydamerika, USA och Västindien.
-- Vi går mest dit med rena petroleumprodukter, som diesel, bensin och flygplansbränsle.
Råoljan forslas på större skepp. De tankers som Hanna förfogar över är "bara" 182 x 32 meter med en dödvikt på 47 000 ton.
-- Mycket av jobbet består av transportteknik, vaktpass, lastning och lossning. Ibland stannar vi bara något dygn på varje plats, då är det panikbrådis.
En kvinnlig sjöman från Linköping skulle alltså inte kunna ha en pojke i varje hamn, om hon så önskade.
För Hanna räcker det med Roberth, som just nu finns i Bremerhaven.
-- Vi håller kontakten med telefon, mejl och sms. Eftersom Roberth nyss fått fast tjänst som maskinbefäl på Wallenius var det bara att ta jobbet som erbjöds.
Tidigare har deras rutter legat i fas med varandra, och nästa år ska det bli så igen. Som regel är de ute i tre månader och inne lika länge. Paret bor i en stor trea på S:t Larsgatan.
Klart rivigast i familjen är en åtta veckor gammal bondkatt från småländska Anneberg med en dos angorablod i sig och ovanligt vacker päls. Han svansar för matte och sätter genast klorna i reportern, som nästan tappar tråden. Det skulle Pussel aldrig göra.
-- Han ligger i min säng och låter mig sova ända till halv fem på morgonen, säger Hanna.
Som sjöman är hon van vid tidig uppstigning. Sex timmars jobb, sex timmars vila är normala intervaller.
-- Man blir dödstrött och kan sova i flera dagar efter hemkomsten.
Pussel kommer garanterat att ha synpunkter på den vanan. Om det fanns möjlighet skulle han nog vilja koja hos matte för jämnan. Men skeppskatter är väl inte välkomna på tankers?
-- Vi har inga passagerare alls, konstaterar Hanna, snart nummer två i befälsordning och oftast enda kvinna på däck.
-- Vid något tillfälle har det funnits någon i mässen också.
Men kvinnorna börjar dyka upp och ta för sig även på reder-ierna. När Hanna gick fyraårig sjökaptensutbildning på högskolan i Kalmar fanns det sex tjejer bland klassens 30 elever.
Hanna har aldrig ångrat att hon sökte sig dit. Även om valet långt ifrån var självklart.
-- Jag har alltid gillat vatten och seglat en del kring vårt sommarställe på Runnö söder om Oskarshamn.
Sjötomten är väl frekventerad, trots att stället saknar bekvämligheter som wc och rinnande vatten. Det uppvägs av förträffliga bad- och seglingsmöjligheter.
Hanna tillbringar gärna ledig tid där nere, även om hon växt ur jollen. Nu är det något rymligare och mer svårmanövrerade farkoster som Linköpingstjejen hanterar. Oftare på världshaven än i Kalmarsund.
-- Jag befinner mig utomlands mer än halva året och betalar därför inte skatt i Sverige. Rederiet pensionssparar åt oss och vill ha den ordningen.
Hanna är dock med i facket (sjöbefälsförbundet) och kollar upp sina villkor och rättigheter. Vad hon vet är det aldrig någon i bolaget som tagit mamma-ledighet.
-- Av drygt 50 anställda svenskar finns visst fyra kvinnor.
Det senaste uppdraget för Hanna var en jungfrutur med en ny tanker som hämtades på varvet i Kroatien. Resan gick till Algeriet och därifrån bland annat till Brasilien, Argentina, Venezuela, Puerto Rico, Jamaica.
-- Vi hade så bråttom att alla lösa föremål inte hann surras ordentligt. Det blåste upp på Adriatiska havet och båten började kränga något förskräckligt. Sak-er och ting flög omkring, och jag fick kasta mig undan för att inte bli träffad.
Hanna slog sönder handen och vårdade sig med stödförband och alvedon. Hon har även fått sy ihop sår och sätta in syrgas på olycksdrabbade personer ombord.
-- Det gäller att finna lösningar eller nödlösningar och inte stå handfallen när något oväntat händer. Professionell hjälp kan vara flera dygn borta.
På tankern finns cirka 20 personer, några svenska befäl och i övrigt mest filippinare. Hanna är oftast yngst, enda tjej och har betydande befogenheter.
-- Ansvarsfullt och stimulerande. Rederierna behöver rekrytera mer unga människor, av båda könen, och nordiska befäl står högt i kurs. Vi betraktas som lugna och stabila.
Hanna styr sitt manskap, sin båt och sitt liv med stadig hand. Det är bara Pussel som hon inte riktigt får pli på. Han är för liten och förlåten.
Födelsedagen firas med fest på lördag. Hanna njuter av sommarsemestern men tänker på sin tanker och sin Roberth. Så är det att vara sjöman på S:t Larsgatan.
-- Men jag har nära till Tinnis och går ofta dit och simmar.
Snart bär det ut på djupare vatten. Att föra tanker är ett vågspel för en 25-årig Linköpings-tjej. Ungefär som att lägga Pussel.
Ålder: 25 år (4 juli).
Familj: Sambo Roberth Ek, mamma Maria, pappa Johan, lillebror Kalle.
Yrke: Styrman.
Bor: Trea på S:t Larsgatan i Linköping.
Fritidsintressen: Läsning, film, resor, segling, simning.
Karaktärsdrag: Stark vilja, stabilt psyke, stadiga händer, skinn på näsan.